Jag är en kattmänniska.
Jag härstammar från en lång rad av kattmänniskor och det verkar vara ett dominant drag för min syster, mina döttrar och mina systerbarn är också kattmänniskor. Precis som min älskade mamma var. Kattmänniskor är speciella. Egensinniga, självständiga och de går ofta sin egen väg, utanför upptrampade stigar. De är också fulla av känslor och visar tydligt när de njuter. De är lojala och visar uppskattning mot de som förtjänar det.
Och de älskar katter.
Min första katt hette Lisa. Henne skaffade vi när jag var 6 år och jag kan utan överdrift säga att jag plågade henne. Så som små barn gör när de inte vet bättre.
Jag höll fast henne när hon inte ville vara kvar och släppte inte taget. Jag tvångsklappade henne. Jag smög in och tog henne på min systers säng när min syster inte var hemma. Jag fick på inga villkor vara i min systers rum. Det visste Lisa. Därför sov hon alltid på min systers säng. Jag älskade Lisa innerligt men kärleken var tyvärr inte besvarad.
Sedan följde en lång rad av katter, alla minns jag för de var alla speciella. På sitt eget sätt.
Fia, Frippe, Matilda, Laban och Mr.Pip. En del fick kattungar och alla dessa minns jag. Med kärlek.
Sen kom en period i mitt liv när det inte passade att ha katt.
Hösten 2010 passade det. Då hade mina döttrar, speciellt den äldsta som var övertygad om att hon skulle dö om hon inte fick en katt, tjatat och gråtit och hennes pappa gav slutligen med sig.
Då kom han in i mitt liv. En sibirisk charmör med långa ögonfransar, mjuka tassar med lång päls mellan trampdynorna och med en man som ett lejon. Hans päls var mjuk som lenaste bomull och silverfärgad. Och med ett namn värdigt en prins. Tricaliz Moviestar. Jodå.
Jag var med katt igen. Och jag var lycklig. Så som man bara blir om man är kattmänniska och blir med katt.
Han kommer klättrandes ibland in till oss och vi lovar att vi tar bra hand om honom :-)
SvaraRaderaKram U
Naw, det kan jag förstå. Katter är de coolaste djur som finns, för att inte prata om lejon. :)
SvaraRaderaÅlskar alla kattdjur. Alla andra djur också...:-)
RaderaDu är så duktig på att skriva. En fröjd att läsa varje dag. Tack!
SvaraRaderaTack pernilla! Vad glad jag blir! Och vad glad jag är att du läser! Kram<3
RaderaÅh jag förstår att du saknar din prins. Jag kan hälsa från prinsens mormor Dariia som jag har äran att får leva tillsammans med. Vill också säga att jag följer din blogg daglligen - jag är jätte impad skulle själv aldrig våga flytta såå långt bort :-)
SvaraRaderaÅh? Mormor? En drottning alltså..:-) Jo, det var ju det där med att inte följa upptrampade stigar...Men, visst har det varit oerhört jobbigt stundtals. Tack för att du läser!
RaderaOj så himlans bra skrivet :)
SvaraRaderaJag är också med katt(er)har tre stycken, en sibir på foder och två birmor.
Såg länken på fb i sibirgruppen och hamnade här.
Har också en blogg om misarna.
Ha det gott i Tokyo, förstår att du längtar efter pälsbollen.
Eva
Tack Eva! Visst är det världens bästa djur, katter! Jo, han är saknad, prinsen...:-)
RaderaDet ska visst vara en av de svenska hollywoodfruarna som har en katt. Tusse tror jag han heter. Matte heter Gunilla, den damen är inte frisk! Just saying... Ha det underbart i Tokyo!
SvaraRadera