Thanksgiving

I dag är det Thanksgiving. En stor Amerikansk högtid, kanske den största.

Kortfattat kan man säga att Mayflower anlände och sen ockuperades den Nordamerikanska kontinenten. 
Sådär ungefär fast kanske en aning mer nyanserat. Därför firar man Thanksgiving.

Vi har blivit hembjudna till våra Amerikansk vänner på Thanksgiving-dinner i dag. De bor utanför Yokohama. Han är helikopterpilot i den Amerikansk armén. Han och hans fru är galna. På ett roligt sätt, såklart. Nästan galnare än Tobias och jag. Och de har världens sötaste dotter på 6 månader.

Dit ska vi i dag. Och få uppleva en riktig Amerikansk högtid. Sån man bara sett på Amerikanska filmer ni vet. 
Med kalkon, stuffing, cranberrysauce och kanske pumpkin-pie? 

Och de skriver hela tiden till oss på Facebook att de är så "excited" inför Thanksgiving. Jag undrar om Tomten kommer? Eller kanske en människa utklädd till en stor kalkon som har gåvor? Ja! Så måste det vara! Varför är de annars så "excited"? Och ber man bordsbön? 

Jag känner att jag också börjar bli excited. 
Inför den stora kalkonen med gåvor. Och bordsbönen.

Happy Thanksgiving!

Dags för en resa...:)

I morgon åker vi till Kyoto. Japans gamla huvudstad. Det tar 2,5 timme dit med Shinkansen och det ska bli riktigt skoj! Jag återkommer med lite fler bilder när vi har varit där. Ursäkta utseendet på inlägget. I bland blir det bara så konstigt...Ha en bra dag!

Kyoto (京都市, Kyōto-shi) är en stad i Kyoto prefektur på huvudön Honshu i Japan. Kyoto ingår i storstadsområdet Keihanshin, som även omfattar bland annat Kobe och Osaka. I området finns en omfattande och mångsidig industri.

Kyoto var huvudstad i Japan före Tokyo, från 794 till 1868 (under huvudstadsnamnet Heian-kyo, ung. "fredliga tiders huvudstad"). Kyoto är än i dag den stad där kejsaren kröns. Den är också en av landets stora vallfartsorter och en mycket stor turistort. I Kyoto finns mer än 1 600 buddhisttempel och shintohelgedomar bevarade; staden skonades i stort från bombräder under andra världskriget.

Kyoto var en av de första städerna i Japan att få speciell status (serei shitei toshi) 1956 vilket innebär att den har tagit över viktiga funktioner från prefekturen.^[2]

• 
  

Vart ska jag ta vägen?

Jag får panik och kommer snart att göra något som jag får ångra.

Det gäller renoveringen av fastigheten som vi bor i. 

Och det ska pågå till december.

Jag förstår att det är bra att man ser efter skicket på fastigheten och lagar sprickor i fasaden och bla bla bla bla....

Men, de för ett sånt fruktansvärt oljud! De kör med cirkelsågar och borrmaskiner i alla lägenhetens ytteräggar samtidigt, non stop, hela dagen!

Och ni förstår, i Japan kommer hantverkarna när de ska. 

Klockan 8:30 exakt börjar de arbeta. måndag- lördag. Till klockan 17:30 med sedvanlig lunchrast 12:00-13:00. Jajamen. 

Alla vill väl vakna upp till en slagborr i väggen brevid sängen klockan 8:30 på en lördag? 

Man ska ju ändå upp?!

Nä, snälla fös in mig på ett hotell och låt mig stanna tills de har plockat ner sina jäkla byggnadsställningar och packat ner sina borrmaskiner och tortyrverktyg som bäst kan beskrivas som en stålpinne med en hård kula längst ut.

Den använder man visst till att knacka på varje tegelsten i hela fastigheten. VARJE. 

Man missar inte en enda. 

För vi är ju ändå i Japan mina vänner.

Så var det dags igen.

En tyfon är på väg.
Phanfone. Ganska fint namn tycker jag. Skrämmande men samtidigt ståtligt.
Just nu vräker regnet ner och jag har tagit in alla höga blommor från balkongen och fällt ner solstolar och annat som kan fånga vinden.

Barnen håller tummarna för att skolan blir inställd i morgon. Och jag? Jag hoppas att det blir skola som vanligt. 
De senaste gångerna som det varit tyfonvarning har det inte varit allvarligt. Som en kraftig fjärt efter en god middag typ. 
Ofta avtar de innan de når Tokyo, det har visst något med placeringen av staden att göra, vid kusten och i en bukt.


I fjol när Whipa kom i slutet av oktober så blev det ganska rejäla skador utanför Tokyo och det skallrade rejält här i rutorna under natten. På morgonen sken solen och det var vindstilla. 
Ett par små krukor hade gått i sönder. Det var allt.

Vi får väl se vad Phanfone kan åstadkomma. 
Ha en skön söndag!

Syndafloden är här?

Det har regnat mer eller mindre hela dagen i Tokyo.
Trist.
Det har även regnat i Skåne har jag sett och det verkar ju har varit ett skyfall utan dess like...

Bilden är lånad från Sydsvenskans sida och det är ju rent förfärligt vad mycket regn det måste ha kommit!

Tyvärr blev vårt garage hemma i Höllviken också drabbat och våra stackars hyresgäster fick en massa saker förstörda. Hoppas att försäkringsbolaget kan lösa det men jag kan tänka mig att det kommer att ta ett tag med alla skadeanmälningar som måste ha kommit in.

Annars har barnen börjat skolan i dag efter ett tre månader långt sommarlov!
Tack för det säger denna mamman. Mina barn är underbara men tre månader är låååååång tid...
Jag undrar vad jag ska göra med all denna lediga tid som plötsligt har återuppstått.
Jag kommer säkert på något...:)

Ha en härlig dag alla- i dag fyller en fin vän hemma i Sverige 40 år så jag tycker att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för honom; Hurra, hurra, hurra hurrrrrraaaaaaaaaa!

Hej i stugorna!

Gud vilket töntigt uttryck, förresten.
Vem bor i en stuga liksom? Eller det gör folk kanske? På sommaren i alla fall?

Antagligen kommer det ifrån den tiden då man verkligen bodde i stugor. Året runt då. För sådär 100 år sedan? 

Vi ska kanske bara nöja oss med hej.

Vi har varit på en massa äventyr de senaste veckorna.
Vi har varit i Shimoda i helgen, det har ni säkert sett som följer min facebooksida med samma namn som bloggen. 

Och jag lyckades med konststycket att bränna sönder min panna, näsa och haka vilket inte har hänt på säkert 20 år. Korkat? Ja, mycket.
Så nu har jag en panna som har krackelerat i diverse nyanser, allt från beige till mörkbrun och en flagigt fräsch näsa.
Mycket lyxigt och framförallt, extremt snyggt.



Jag har bestämt att vi en helg i månaden ska åka någonstans i Japan där vi ännu inte har varit. 

I oktober åker vi till Kyoto men jag har fortfarande inte bestämt var vi ska åka i september och november. 
I december ska vi vara borta över jul och nyår men då ska vi minsann åka två veckor till Vietnam! Otroligt spännande och vi ska både få storstadsupplevelser och söderhavsupplevelser. 
Det tar 6 timmar att flyga till Vietnam från Japan och det känns lagom... 

Sa jag föresten att jag hatar resan till Japan från Köpenhamn? Att sitta still i 11 timmar är extremt plågsamt för mig, jag hade hellre gått eller sprungit i 11 timmar. 
Det är sant. Det gör ont i hela min kropp av allt stillasittande och jag kan dessutom inte sova på flyg vilket gör att jag får uppleva alla 11 timmarna minut för minut.

Så. Där har ni mitt värsta. Att sitta still. 
Ha en bra dag alla!

I´m back...

I´m back!
Både här och här...;)
Vi kom tillbaka till Tokyo i onsdags och jag tänkte ge mig på bloggandet igen.

Vi har haft en fantastisk sommar i Sverige, underbart väder och mycket härligt umgänge med släkt och vänner! 

Fast nog har det varit bra konstigt att inte bo i sitt hus utan leva i en resväska. Jag och barnen har sovit på 10 olika ställen under sommaren och det har varit oerhört påfrestande. Vi får se hur det blir nästa sommar, om vi flyttar hem eller om det blir nya äventyr. En sak är dock säker, jag vägrar att flytta runt som vi har gjort denna sommaren. 


Nu är vi alltså tillbaka i Tokyo igen och jag kan säga från botten av mitt hjärta att det är fantastiskt! Tänk att för ett år sedan flyttade vi hit och allting var okänt och nytt. Nu kändes det som att vi kom hem. Jo, det är sant. HEM.
Det är fruktansvärt varmt här just nu, som det alltid är här på sommaren och allting luktar som det gjorde när vi flyttade hit, fuktigt och annorlunda. Men det luktar som hemma. 
Det öronbedövande ljudet av cikador är tillbaka men det känns bara bekant och just, hemma.

Så, hej Tokyo. Nu är vi hemma igen!

Den som söker skall finna...

I höstas hittade jag en orkideé i vårt soprum. 

Jag brukar inte rota bland sopor men denna stod där så ståtlig i en kruka med sex plantor. Visserligen hade den blommat ut och såg lite trist ut och någon av våra grannar hade kastat den. 

Jag har tumme med vissa blommor. Speciellt orkideér. Jag skulle inte säga att jag har helt gröna fingrar men ljusgröna kanske?

Jag klippte ner den och ställde den på balkongen och när det blev kallare så tog jag in den.

Nu ser den ut så här.

 Den blommar så till den milda grad att den tar upp en stor del av matrummet och tar man kurvan för snabbt från vardagsrummet svajar hela krukan på ett farligt sätt...

Där är minst tre nya stänglar på varje nerklippt stängel och Tobias hotar med att klippa ner hela härligheten när jag och barnen är i Sverige i sommar.

Då får han köpa mig en ny. Det kommer nog att kosta honom 20.000 yen. Det kan han ha. Då blir det ett kameraobjektiv mindre för honom. Så, orkideén står kvar. 

Den som sökte hon fann.

Ha en bra påsk alla!

Hej...:)

I´m back. Typ. Eller när jag vill och känner för det. 

Nu kände jag för det.

Här är det vår och snart sommar- när är det sommar förresten? När det är över 20 grader? Då är det sommar ungefär varannan dag här...:) 

Ni som följer mig på Facebook vet att det har varit mycket fokus på körsbärsblomningen just nu här i Tokyo. 

Det har varit helt fantastiskt vackert 

men i går var nog den sista dagen innan alla blombladen ramlar av. 

Vi kände oss lite japanska och firade som japaner- med champagne under körsbärsträden. Jag hoppades på ett blomblad i glaset- det ska visst bringa tur under det kommande året men tji fick jag...:)

Besökens tid

Vi har haft besök i helgen. Från Sverige. 

De åkte hem i dag och i morgon kommer farmor och farfar som stannar i tre veckor. 

Veckan efter de har åkt hem kommer min kusin med familj och veckan efter de har åkt så kommer fyra kompisar från Sverige. Jätteskoj! 

Emilia är hemma från skolan i dag och jag leker sjuksköterska/hotellstäderska och ställer i ordning till farmor och farfar samtidigt som jag hämtar frukt, smörgås och nässpray till Emilia. Så jag är inte sysslolös om någon nu trodde det...:)

Det kommer att bli sporadiska inlägg på bloggen eftersom vi har besök nästan hela tiden framöver men jag ska försöka att uppdatera med bilder från den japanska våren i alla fall. Nu blommar plommonträden för fullt!

Ha en skön vecka!

Kram/ Sara

Dirty dish!

I dag har jag varit med Swea på Dirty dish. Väldigt speciellt namn på en porslinsaffär...

Dirty dish är en återförsäljare av Japanskt porslin och deras priser är 40% lägre än de i Kappabashi, och redan där är priserna låga.

Jag skulle inte handla något. 

Surprise! Det gjorde jag. 

Ett sake-set och 16 tallrikar som man kan kombinera lite som man vill. 

Jag jagade även en lurvig jättegullig katt som strök runt där men den ville inte bli klappad tyvärr...

Vet ni om att de klipper av svansarna på katterna i Japan för att inte lyckan ska rinna ur katten! 

Har ni hört något så dumt förr? Lika dumt som att kupera svansar på hundar. 

Annars är de glada för katter och anser att de bringar lycka. Om de inte har svans alltså.

Ha en bra dag!

Det där ljuset...

Det där ljuset är här nu. Vårljuset. 

Det spelar ingen roll att det fortfarande ligger små drivor av snö kvar på gatorna efter de värsta snöfallen på 45 år i Tokyo. Det spelar heller ingen roll att hela familjen varit mer eller mindre krassliga sedan i december.

För det känns i hela kroppen (och knoppen) att våren är här. 

Körsbärsträden har stora svullna knoppar och plommonträden blommar redan bland snödrivorna.

Kameliorna med sina stora färgglada blommor lyser upp gatorna. 

Röda, rosa och orange blommor signalerar som stoppljus.

Nu går dagarna med ljusets hastighet och snart är sommaren här och resan till Sverige över sommaren närmar sig.

Helt galet.

Tiden går fort och samtidigt så långsamt. 

Tobias och jag pratade häromkvällen om det. Om tiden och avstånd.

Vi glider längre och längre bort från Sverige. 

Vi känner det och vi märker det på våra vänner i Sverige.

Sorgligt men sant. 

869 mil är verkligen långt. Trots Facebook, Skype och e-mail.
Då är det tur att ljuset är här. Och våren. Och resan till Sverige.

Vilken dag!

Idag har jag varit med om något fantastiskt!

Fantastiskt för att det var ovanligt och är få förunnat.

Fantastiskt för för att det var ett av de tillfällen i livet när man mår sådär oförskämt bra och allt bara känns roligt och perfekt och härligt och man önskar att tiden kunde stanna, bara ett litet tag, så att man kunde njuta lite, lite längre.

 Jag har varit på Svenska ambassaden i Tokyo och haft årsmöte med Swea. 

En hel förmiddag med underbara och färgstarka kvinnor från hela vårt avlånga land med olika dialekter och erfarenheter, men med en sak gemensamt, vi bor alla i Japan och pratar svenska (om än med olika dialekt men vem bryr sig om en sån bagatell?...:).

Jag har så mycket att lära av alla dessa kvinnor, vissa har bott i Japan i många år, andra är som jag, ganska nya i landet.

Åh liksom! I dag är jag lite extra glad över att vara kvinna och att bo i Japan. 

Genom att möta olikheter växer man som människa. Det är dagens sanning.

Och sedan mina vänner, blev vi bjudna på lunch i ambassadörparets residens!

 

Alltså, i deras privata våning. Med servitörer och privata kockar och hela köret. 

Jojo, hon rör sig i fina kretsar den där Gasslanderskan....:)

Ha en bra dag alla- själv ska jag leva på min ett bra tag! Kram!

En måndags måndag.

En vanlig måndag men ovanlig för Tobias har haft semester.

Den började eländigt med försovning och när jag rusade upp 07:55 och tittade på min mobil och undrade varför eländet aldrig ringde (redan där borde jag ha anat att något var fel, vem vaknar av sig själv på en måndagsmorgon?) så var den helt död. 

Alltså, vajsing med mobil-laddaren är inget bra en måndagsmorgon. 

En fråga som man i efterhand kan ställa sig är; Har Tobias ingen telefon? Och varför ringde inte den?...

Upp med de stackars barnen, som tur var hade jag lagt fram kläder kvällen innan och packat lunchen så det var bara att gå. 

Vi hann.  

Det är mitt värsta, att inte komma i tid. Jag hatar att vara ute i sista stund, jag får ont fysiskt av det. Jag hatar även att vänta. Det hör liksom ihop.

Dagen blev bättre. Vi gick och tränade tillsammans och åt sedan lunch. Ovanligt att ha tid tillsammans. Och trevligt...:)

I morgon är det helgdag i Japan så då är Tobias också ledig. Helgdag för att fira nationen Japans tillkomst och för att reflektera över sin kärlek till landet. Kenkoku kinen no Hi.

Jodå. Jag lovar att reflektera.

Fuji-San

 Barnen går i skolan. Jag förstår mig inte på det där men de följer väl de Amerikanska helgdagarna i skolan eller något.

Ha en bra dag! Kram/S

Fredag är min bästa!

Fredagar är min bästa dag.

Det tror jag att många håller med om. Hela helgen ligger framför en och man styr över all tid. Om man inte ska jobba förstås med då kanske en annan dag i veckan är som en fredag?

Jag har blivit förkyld. En sån eländig förkylning där näsan rinner konstant och allt snurrar bara jag försöker att ställa mig upp. 

Jag är lite bättre i dag. I går var det illa, då hade jag feber och låg bara i soffan hela dagen.I 100-yens butikerna kan man köpa ett cerat med eucalypytus som man man kan använda på läpparna och runt näsan när det blir outhärdligt. Det är jättebra! 

De har massor av finurliga saker i detta landet, det måste jag säga.

Vi är ju som sagt i slutet av veckan och här kommer lite bilder från den. Jag orkar inte skriva något om dem, de får helt enkelt tala sitt eget språk. Ha en skön helg! Kram/S

Sumo, baby!

Johodu. Det är sant! Jag ska minsann gå på sumobrottning! 

Eller, brottning och brottning, jag ska få lov att se när de tränar och sitta så nära att svetten stänker, om jag har tur (eller otur) på mig...:)

Och om jag har ännu större tur så kanske jag får bli fotograferad med en sumobrottare. Då om någonsin borde man väl vara nöjd med sin vikt?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sumobrottning

Det är väldigt få förunnat att få se när sumobrottare tränar och det är vår duktiga programgrupp i Swea som har fixat detta! Vi är bara fem som får lov att gå och som tur var så såg jag i min telefon i morse när jag var på gymmet att evenemanget var upplagt så snabbt som en kobra (?) slog jag till! 

Jag ska ta med både mobilen och systemkameran och hoppas att jag kan ta några riktigt bra (och svettiga) bilder! 

Ha en bra dag! Kram/S

Fantastiska Tokyo- Shibuya!

I dag har jag varit på rundtur med Swea i Shibuya.

Shibuya är en av 23 stadsdelar (wards) i Tokyo. Shibuya är ca 15 kvadratkm och där bor nästan 210.000 invånare...

Världens mest trafikerade övergångsställe hittar man här. Så många som 10.000 personer korsar gatan varje gång det blir grön ljus...

Kärlekshotell där man kan hyra rum per time, barer där högst 10 personer får plats åt gången och massor av affärer, restauranger och höga hus har jag sett i dag. 

Fantastiskt roligt men samtidigt oerhört jobbig med alla intryck och alla människor.

Bargatan till vänster med de pyttesmå barerna. Varje dörr är ingång till en bar.

Utsikten från 17:e våningen i ett av husen i Shibuya.

Sa jag att jag är höjdrädd förresten?...:)

Det var en jättetrevlig dag och vad många underbara svenskor det finns i Tokyo! 

Tack alla Sweor som var med i dag- jag är glad att ni finns!

Kram! Sara

I dag...

Har jag tränat. Såklart.

Handlat mat. Två gånger. Såklart.

Haft Swea-möte inför årsmötet i februari. Lite mindre såklart.

Hämtat barn och gjort pytt i panna. Såklart.

Sådär upphetsande faktiskt. 

Vissa dagar är så. Varken eller liksom. Jag är glad att jag har så många trevliga människor i min omgivning. De gör det tråkiga lite roligare...:)

Annars har jag en fullspäckad vecka och nu tänker ni Ha! Hon jobbar ju inte ens! Och nej, det gör jag inte men, som jag har berättat tidigare, jag fyller liksom mina dagar ändå.

 Om inte så kan jag ju alltid gå och handla lite.

Ha en bra vecka alla! Puss!

Sånt som händer ibland...

Jag bet av en bit av min tand när jag åt ett 18-kronors äpple framför tvn i förrgår kväll.

Sånt blir jag så trött av. Följden av detta blev ju såklart ett tandläkarbesök och efter att jag lämnat flickorna i skolan gick jag till tandläkaren som en av de svenska mammorna på skolan tipsat om. 

Han hade tid med mig direkt och efter att han med sträng röst sagt till mig att ta av skorna vilket jag i all upphetsning och rädsla glömt att göra när jag steg in på mottagningen (att inte ta av sig skorna när man är inomhus är mer eller mindre en dödssynd i Japan) fick jag hoppa upp i tandläkarstolen. 

Jag tänkte tyst att nu kommer han att plåga livet ut mig eftersom jag glömde att ta av mig skorna. 

Så illa är det.

Det tog 10 minuter och han var hur duktig som helst. Dessutom kostade det 125 kronor vilket var mer än överkomligt. Det var obehagligt men det tycker jag alltid att det är hos tandläkaren. 

Någon regelrätt plågning på grund av glömda skor var det inte tal om.

Det är någonting med tandläkarbesök som får mig att känna mig extra vuxen och ordentlig efteråt. Nöjd med mig själv. Lite samma sak som när jag betalat räkningar i slutet av varje månad.

Idag är Emilia hemma från skolan. Hon vaknade med krupphosta i morse och låter rent ut sagt eländig. Jag har läst att det ska växa bort vid 5-års åldern men det verkar inte stämma. 

Hon mår bra för övrigt och tittar just nu på en Minecraft-instruktionsfilm på engelska tillsammans med sin ständige följeslagare, Lammis. 

Det får bli skola i morgon. Ha en bra dag! Kram!

Vad gör jag?

Vad gör jag om dagarna? 

Jo, jag har varit inne på det tidigare och när jag bläddrar tillbaka bland mina inlägg så handlar de mest om att handla och hitta rätt saker i mataffärerna. Jag handlar fortfarande men jag hittar bättre nu så det tar inte lika lång tid...:) 

Barnen måste ha lunch med sig varje dag till skolan och det är ett aber ska jag säga. Den ska vara näringsrik, god (barnvänlig då...) och gärna gå att förvara i en liten termos uppvärmd eftersom det inte finns möjlighet till det på skolan. Frukt ska också följa med och någon form av snacks. 

Suck. Jag? Mat-tant? Nåja, ingen har väl dött av att äta mängder av spaghetti bolognese, spaghetti carbonara och korv-stroganoff?...

Jag tränar också. Ofta. Jag har liksom tiden till det och tänker ge mig själv en chans att se vilka resultat jag kan nå med all denna tid som jag fått...

Jag har tidigare fokuserat på cardioträning men har för första gången i mitt liv börjat styrketräna på allvar. Vi pratar tungt alltså. Jag gillar det och har dessutom kommit på att hårdrock är underskattat. 

Speciellt när man tränar.

Det är ungefär det jag gör på dagarna. Tränar styrketräning och lagar matsäckar till barnen. Och städar. Men det tar vi en annan gång.

Ha en bra vecka alla!

Tjingeling!

Ville bara berätta att jag lever. Det ska jag visst vara tacksam över eftersom jag drabbats av en ordentlig mancold och det är inget man (!) leker med. 

Hoppas att allt är bra med er? Vi har landat ordentligt efter vår resa och vardagen är här igen. Livet rullar på och jag fattar inte hur jag haft tid att arbeta i mitt tidigare liv. Ja, tidigare liv kallar jag det för vi har snart varit i Japan i ett halvår och det känns som en

 evighet. 

Mina dagar är fulla av saker och sysselsättning och det senaste är att jag sitter med i Swea Japans styrelse. 

Om du är nyfiken på Swea kan du gå in på denna länken; 

http://japan.swea.org/

Ha en skön torsdag!

Hur ska jag kunna överleva?

Jag undrar hur jag ska kunna överleva. Det känns som stört omöjligt just nu. 

Om jag inte får en dvärgflodhäst! Har ni sett något sötare? Jag tror att jag dör söthetsdöden hundra gånger om! Jag är helt övertygad om att man i någon tokig djuraffär i detta landet kan hitta en. Om man kan köpa lemurer och dvärgigelkottar så varför inte en dvärgflodhäst?...

Jag ska ha en flicka och hon ska heta Sol-Britt. Perfekt namn på en dvärgflodhäst. 

Hej lilla fredag!

En snorig och kall sådan. Men jag har gjort egen grön Thailändsk curry och det fick fart på allt! Typ. Och den lilla ska ha en sleepååååver med en liten väninna så vi tre andra får väl ha fredagsmys ensamma. 

Och så retar jag ihjäl mig på vår Japanska bank. Uppenbarligen var det inget fel på kortet som gjorde att vi inte kunde ta ut kontanter i Thailand. Det är så och går inte att ändra på och så är det. Har ni hört något så dumt?! Urbota korkat och ja, vi kommer att byta bank. Typ i går? Ha en skön helg alla! Den sista delen av vår underbara resa i Thailand kommer också så småningom. 

Nu ska jag fylla kroppen med c-vitamin..kram på er.

Thailand del tre

Den 26:e december åkte vi tillbaka till hotellet i Phuket.

Vi tog en taxi tillbaka och tillbringade hela dagen på stranden i Bang Tao. På morgonen den 27 december tog vi en färja från Phuket hamn till Koh Lanta. Halvvägs stannade vi till på Phi Phi don. Tobias och jag var där i en vecka för 11 år sedan och det var skrämmande att se hur förändrad ön blivit efter tsunamin. Vi har många fantastiska minnen från den veckan, tillsammans med vänner och med min mamma och hennes sambo. Vi beslutade oss för att inte gå av båten utan behålla de fantastiska minnena som vi har från den ön i januari 2003 och att komma ihåg den som den var då...

Long Beach, Phi Phi

Klockan 10 på morgonen var vi framme på Koh Lanta.

Vi bodde precis nere vid vattnet och även här träffade vi vänner från Sverige. Hotellet låg jättefint  och omgivningarna var vackra men där var alldeles för många svenska turister för vår smak.

Dessutom var rummet riktigt äckligt och vi hade en råtta som bajsade överallt och den kom upp ifrån avloppet som bara var ett stort hål i golvet. 

Koh Lanta var trevligt, mycket på grund av att vi träffade våra vänner där, men Thailand har mycket mer att ge på andra ställen. Det var vad vi tyckte. 

Vi stannade på Koh Lanta till den 30 december.