Det som skulle vara något blev något annat.

Jag tänkte blogga om föreläsningen jag var på i går. 
Den där av den enda västerländska geishan någonsin.

Men så fick jag ett brev i dag. Från barnens skola. 
Där låg deras omdömen för den första terminen. 
I Japan har man tre terminer så vi har alltså klarat av den första.

Då var det kört. Tårarna rann när jag läste dem. 
Inte bara för att det var fantastiska omdömen rent kunskapsmässigt, för det var de. Helt otroliga! 

Utan för att våra fantastiska flickor har klarat av att lära sig ett helt nytt språk på tre månader, att flytta till ett helt nytt land, och tro mig, det är inte som att flytta till Norge exempelvis, och att smälta in i ett nytt socialt sammanhang och det med bravur!

Stoltare mamma finns inte att hitta, jag har tillsammans med deras pappa lyckats och det känns bättre än något annat i hela mitt liv!

He en bra dag alla vänner!