Härliga lördag!

Lördag i Tokyo betyder inget jobb för Tobias och ingen skola för barnen.
Weeeeee! Vi sov ganska länge och sen gick vi till parken, ni vet den med massor av Pokemons, som ligger i närheten där vi bor, Arizugawa. Vi har tur som bor nära en park- det är riktigt ovanligt i Tokyo men det visste vi inte när vi bestämde oss för vår lägenhet.
Som vanligt var vädret underbart, lite varmt då 36 grader i skuggan, men jättefint som sagt

Ett japanskt vattenfall? Med en styck make som är ledig.

En Pokemon med päls...
















Där finns en fin lekplats så där rockade de svenska tokiga flickorna loss...

Längre ner i parken finns en damm med massor av sköldpaddor och enorma karpar av något slag. Där satt folk och matade dem och då hoppade de liksom upp en bit ur vattnet för att ta maten.

Ser ni sköldpaddan?




















I kväll ska vi hem till en av Tobias svenska kollegor. Ha en skön helg!

Om att nästan dö av skräck.

Jodå. Den bor i vår diskmaskin. 
Det upptäckte jag när jag skulle plocka ur disken i morse.
Den är inte liten, ca 4 cm lång.
Jag skrek högt och ringde Tobias som så klart inte kunde göra något.
Så, jag stängde sonika diskmaskinen och satte på den på 60 grader, det varmaste.
Inte för att jag tror att det hjälper men vad gör man inte när man är desperat?

Detta vidunderliga äckel har alltså sprungit runt bland vår rena disk och haft världens partaj. Undrar var kompisarna bor? Vill jag verkligen veta? Hur många finns här och Vaarrrfööööööörrrrrr??????

När det känns i magen...

Nu har vi snart varit här i två veckor. Två underbart roliga och spännande veckor. Barnen har börjat skolan och lite rutiner har satt sig. Filippa älskar att springa till affären och handla så det gör hon titt som tätt. Emilia har börjat förstå lite engelska och älskar redan sin skola. Filippa förstår det mesta redan.

Men, jag börjar sakna mina fina vänner hemma i Sverige. Ni vet, vänner som man kan vara sig själv med och som man känner så väl så att man kan säga vad som helst, när som helst och hur som helst. Sådana har jag en hel del. Hemma i Sverige. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag är en rik människa! Rik på de finaste av vänner.

Förhoppningsvis får jag någon lika fin här i Tokyo också. Om jag har tur. Riktig vänskap tar tid att växa fram och att mogna och i dag, just i dag, saknar jag er alla mina fina vänner där hemma så att det känns rejält i magen. Så mycket saknar jag er. Magont alltså.

Om att vara social och så...

I går när barnens skola var slut så träffades jag och några andra mammor i en park i närheten. Den var faktiskt riktigt fin och med en ordentlig lekplats till barnen. 
Jag är en mega-social människa och något av det bästa som jag vet är när jag får lära känna nya människor. 
Det är lite roligt här, pratar någon göteborgska vet man att deras make jobbar på Volvo. Pratar någon skånska är det Sony som gäller. Man behöver inte ens fråga.

Några Pokemons syntes inte till men både larver och Cikador var det gott om. Emilia kom springande med ett par stora vingar, säker 5 cm långa som hon hittat på en död Cikada. Undrar hur de hade smakat friterade?.. Ni ser, jag börjar redan bli som en riktig asiat.


Sen hittade vi en levande. De är rejält stora, denna var nog 5 cm lång. 

Och sen en tom.
Frasig va? Behöver knappast någon ytterligare tillagning.

Efter vår playdate gick vi och åt glass och sedan köpte jag mig ett apelsinträd. En dröm som jag haft i många år. Vårt klimat i Sverige är ju inte helt lämpligt för den typen av träd.
Och, ja de klarar sig bra utomhus här på vintern. 
Om det blir någon mogen frukt så lovar jag att visa er. 
Det kostade 35 kronor att få det hemkört. Det var det värt.

Skolstart!

Då var det dags för barnen att börja skolan. Äntligen.

Det var två nervösa och förväntansfulla flickor som fick träffa sina nya lärare och klasskamrater i morse. Jag vet inte hur många nationaliteter som går på barnens skola men en gissning är ett 20-tal. Jag träffade tre svenska mammor som också har barn i skolan och vi bestämde träff i eftermiddag. Vi ska gå till parken i närheten men uppenbarligen är där fullt av håriga larver på marken som bits och Cikador stora som mindre ponnyhästar. Det verkar lovande. Hello and welcome to Pokemon-land.

Cikador (Cicadidae) är en familj insekter i ordningen halvvingar som tillhör underordningen stritar och överfamiljen Cicadoidea. De kännetecknas av stora, långt ifrånsittande ögon med vanligtvis genomskinliga, ådriga vingar av vilka de främre är längre än de bakre. Det finns ungefär 2 500 arter av cikador runt jordklotet och många är ännu oklassifierade.

Cikador lever i tempererat till tropiskt klimat där de är en av de mest välkända insekterna, mest för sin storlek och för sina anmärkningsvärda akustiska talanger. Cikadornas sång är bland de starkaste ljud som frambringas av insekter och finns skildrad i poesin redan under antiken. Det är hanarna som frambringar ljud i syftet att locka till sig honor och de gör det med hjälp av ljudorgan på bakkroppen.

Jag passade på att springa en runda i parken efter att jag lämnat av barnen men jag såg då inga larver eller cikador. Bara en stor dalmatiner och dess japanska matte.

Vi har haft problem med vår AC i sovrummet i natt. Den bara blinkar och vill inte blåsa kalluft så vi har haft det svettigt. Under sommarmånaderna i Tokyo är det hemskt att ens tänka på att sova utan AC. Lägg till ett rejält duntäcke på det så har ni vår temperatur i natt. 

Men, vet ni, man ska inte klaga. Det är skönt med värme och fint väder.

Lite av varje sådär...

I dag var vi och handlade. Igen. Det gör vi varje dag. Vi äter nog mer än japanerna eller så beror det på att alla förpackningar är minimala. Det går liksom åt massor med mat varje dag. De har fantastiskt fina råvaror och det är billigare än hemma i affären.

Bittergurka, Momordica charantia, den som ser ut som en grön knottrig...

Är nog helt okänd i den svenska mathållningen. Den är en ettårig klätterväxt i alla de tropiska och subtropiska trakterna. I Indien och Ostasien är den en viktig basvara i matlagningen, ungefär som potatis i Sverige. Jag måste tillägga att det visste jag inte när jag köpte den. Den såg attraktiv ut. Därför köpte jag den

Persikorna är jättestora och fantastiskt goda. De var dock dyra och kostade nog 20 kr styck. Slanggurkorna är supergoda och de var billiga. De äter barnen i Japan på spett. Som vi äter glass på pinne liksom. Päronet i mitten ser ut som ett runt, stort äpple men smakade som en blandning mellan päron och äpple.

 Längst bak ligger en vanlijbulle stor nog för fyra personer. Konstigt. Den räckte bara till två barn.



Annars har vädret varit fantastiskt i Tokyo i dag. 30 grader varmt och strålande sol.

	Januari	Februari	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Augusti	September	Oktober	November	December
Dag	10°	11°	14°	19°	23°	26°	30°	31°	28°	22°	17°	12°
Natt	2°	3°	6°	11°	15°	19°	23°	24°	21°	15°	10°	5°
Regndagar	11	11	16	17	18	19	18	16	18	17	12	9
Varmast	20°	23°	25°	29°	32°	36°	40°	39°	38°	32°	26°	25°
Kallast	-2°	-2°	0°	1°	8°	12°	15°	18°	13°	9°	4°	-1°

Hibiscusen utanför vårt hus. Underbart vacker och just nu i full blom!

Jag vill avsluta med att tacka gud för att barnen börjar skolan i morgon. Annars hade det kunnat sluta med ett dödsfall. Antingen mord eller självmord. Sen får ni själv räkna ut vem som hör till var.

Sayonara!

Tänkte bara inflika lite kort att...

Nu sa de i högtalarna, ni vet de samma som spelar "det är en ros utsprungen" och som väckte oss när vi hade jetlag, att det kommer att bli jättevarmt idag och att man ska dricka mycket, stanna inne och ha på AC:n. De är lite konstigt för det är bara 27 grader i dag. Förra veckan när det var 34-35 grader sa de inget i högtalarna. Dessutom pratade hon engelska idag.

Netflix och BMS

Så. Man skulle enkelt kunna föreställa sig  att i ett högteknologiskt land som Japan är TV utbudet enormt. Så är icke fallet. Om man inte är japan och uppskattar förnedrings- tv i form av olika shower där allt går ut på att förnedra deltagarna på olika sätt. Japanska deltagare givetvis. Eller olika former av nyhetssändningar. På japanska. Eller mjukporr där könsdelar och bröst är pixlade. Med japanska skådespelare. Lönt liksom. Då är det tur att min käre make visat mig vägen till Netflix förlovade värld. Och, speciellt till  Blue Mountain State! Oh my lord! Har ni inte sett dessa fantastiska program, gör det! Jag säger inte att det är så, men det skulle kunna vara så att jag sedan vi flyttade hit sett BMS tre timmar varje kväll...Viss varning får dock utfärdas. Det handlar mest om fylla, Amerikansk fotboll och stora bröst. Opixlade då.  http://open.spotify.com/track/0GRu2odJjampqZpyubbFU6

Tokyo Montessori school

Nu har vi just kommit hem från barnens första dag i skolan.
Det var ett informationsmöte för nya föräldrar utan barn så barnen fick vara i biblioteket med några äldre elever och föräldrar.
Det hade gått jättebra för barnen att vara ensamma och både Filippa och Emilia pratade engelska och gjorde sig förstådda. Det känns riktigt skönt. På onsdag börjar skolan "på riktigt".

Det är en ros utsprungen.

Varje eftermiddag exakt klockan 17:00 så spelas det en truddelutt. Högt. Jättehögt faktiskt! 
Första gången jag hörde det trodde jag att det ringde på dörren. Fel. Där var ingen. 
Då rusade jag till köket och eftersom diskmaskinen var igång så trodde jag att det var något fel där. Allting och alla låter konstigt här i Japan. Det var inget fel på diskmaskinen.
Truddelutten kl.17:00 varje dag kommer utifrån och jag vet inte vad den innebär eller vad den heter. Det låter precis som "det är en ros utsprungen" fast lite långsammare och med starkt pianoklink...:-) Det är en svensk julpsalm för er som inte vet. 
Så här går första versen på svenska;

Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Judaland,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

Så, varje dag klockan 17:00 får jag lite julstämning här i Tokyo. I slutet av augusti. Vem kunde tro det liksom? Fridens liljor!/ S

Knas med ordningen

Det har blivit knas med ordningen på inläggen. Eftersom jag både bloggar från mobil(erna) och datorn och jag är ganska ny på detta så har något hänt. Eller så är det Blogger som strular. Om ni skrollar ner så hittar ni dagens inlägg. Kram, S

En helt vanlig lördag i Tokyo

Först var vi på festival i Azabu-Juban. Vi bor 700 meter upp för en backe. Den är bra för ändmusklerna. "Upp och ner, upp och ner, upp och ner"

Även hundarna var festklädda.

Sen åkte vi till Shibuya och shoppade. Matboxar till flickorna eftersom de ska ha lunch med sig varje dag, två par converse till Pappan ett par skor till Filippa, en massa suddisar bara för att de var gulliga och inget till mamman. Bah! Var tog rättvisan vägen?... I Japan är det förbjudet att sälja och köpa kopior och straffen är höga för det så här kan man med stor säkerhet köpa äkta varor. 

Till dotterns stora sorg blev det inget köp här...

Våra nya Japanska vänner! Konichiwa!

Tokyo är häftigt!

Tokyo är en häftig stad! Så häftig att till och med "häftiga" Sara baxnar av alla häftiga intryck, enorma byggnader och extremt stora folkmassor som finns överallt! På bussen, tunnelbanan, på gatan, ja överallt! Oerhört påfrestande men jag tror att man vänjer sig efter ett tag. Så, idag åkte Tobias och flickorna till Kiddyland, en enorm leksaksaffär (såklart), medan jag valde att stanna hemma och göra lagom häftiga saker såsom att tvätta, städa och diska...:-)

Vi åt lunch igår på ett ställe där  man först  väljer på en display vad man vill ha och sedan stoppar in pengarna på sidan. Sen  får man en biljett och sätter sig vid ett bord. Ut kommer maten och den var hur god som helst! 45 kr för en rejäl portion och då valde vi den lilla storleken. 

Emilia tuggar och gillar Go Curry Go! 

 Hej från oss!

Lagom varmt

I dag är det lagom varmt. Sådär en 24 grader. Härligt med lite svalka. Jag återkommer senare i dag med en liten bildkavalkad. Ha en skön söndag!

Det är festival idag...

Det är minsann inte bara i Malmö som det är festival. Hela denna helgen är det festival i vår stadsdel. Varför? Ingen aning. Röda lampor och gatustånd är det i allafall överallt. Jag funderar på att hyra ett stånd och sälja svenska köttbullar och älgkebab. Lite som på Malmöfestivalen...Det skulle vara språket som skulle bli ett problem. Lite som på Malmöfestivalen. Ha en bra dag alla! Ps. Över 1200 besök på min blogg på två dagar! Ojojoj! Vad glad jag blir! Lämna gärna en kommentar så blir jag ännu gladare! Tjippp!

Azabu- Juban,vår t-station på konstiga språket. Bra att veta nästa gång som jag är vilse.

Ångbastu med kläderna på och vi har träffat Toro & Kuro

I dag har vi varit på Sony family day. Alltså på Tobias jobb...:-)  Det var hur kul som helst att se var Tobias jobbar och att se alla häftiga produkter som Sony utvecklar. Inte bara mobiltelefoner alltså. 

Vi tog bussen dit och just nu känns det som att allt jag berättar om är hur Tokyo är uppbyggt logistiskt. Det är inte meningen. Att vara utomhus, dvs att stå och vänta på en buss i 20 minuter (varför tog vi inte tunnelbanan?) i Tokyo just nu är som att bada Ångbastu. Med kläderna på. 35 grader varmt och med en luftfuktighet på 60%. Om man ändå fick gå naken...Det får man kanske?...:-)

Vi träffade även Sonys egna maskotar. Toro och Kuro. En vit och en svart katt. Ja, jag säger då det. De är tokiga i katter i detta landet. Hello Kitty- hallelulja!

Mr. Miyagi

Han bor i lägenheten under oss, det vet jag för jag har sett honom i fönstret. Precis som den riktige Mr. Miyagi är han intresserad av blommor och växter.
Här är hans balkong. Nedanför är vår. Uj. Jag måste köpa blommor. Kanske ett bonsaiträd?

Vi har en granne.

Vi har en granne.
Vilket inte är så konstigt eftersom vi bor i en lägenhet. Vi har säkert flera stycken men jag har bara träffat en av dem. Den första morgonen i Tokyo när vi kom ut från lägenheten stod han där. Mr Miyagi.
Ni vet han i Karate kid, läraren alltså. Där står han, i vita kläder sjöblöt av svett, han lutar sig mot hörnan av huset och vrider ur sin svetthanduk så det rinner ner på trottoaren. Plask liksom... Han stannar upp, tittar på mig och flickorna och säger "arigato" och låser upp dörren till sin lägenhet och går in. Jag bor alltså granne med Mr. Miyagi. Vad säger man om det? Och vad säger man nästa gång man träffar honom? Wax on, wax off?

Buss, tunnelbana och djuraffär

I dag tänkte vi åka till Shibuya. Det går ingen tunnelbana direkt från Azabu-Juban där vi bor så vi tog bussen. Vi hoppade givetvis av på fel hållplats så då tog vi tunnelbanan ändå ett stopp.  Shibuya är ett virr-varr av butiker och japaner i olika skepnader, allt i från skoluniforms fnittrande flickor till affärsmän med mörk kostym och tonåringar med rosa spretigt hår och platåstövlar.

Framme i Shibuya! Här funns massor av skoaffärer- jag är i himlen! Vad det tyvärr även finns en del av är djuraffärer med små valpar och kattungar. Givetvis älskar mina barn att titta på dem men själv mår jag bara dåligt av det. Valparna är inte mer än 4-5 veckor och kattungarna detsamma. Alldeles för unga för att tas i från sin mamma sitter de i varma små plastburar och bara ber om att bli räddade. Ett stort minus här för Japan!

God morgon Sara!

Varje morgon vid 10-tiden (ja, vi går fortfarande på sverigetid så det är typ mitt i natten i sverige) så väcks vi av någon typ av utrop från en enorm megafon. Eftersom Tokyo inte är ett muslimskt land är det inte något böneutrop. Det kommer ifrån en skola och jag är väldigt nyfiken på vad det innebär. Jag ska försöka spela in det i morgon... Här har minsta donnan vaknat. Eller, hon sover inte längre i alla fall...:-)

Att handla mat i ett främmande land...

Jag tänkte att jag skulle ge mig på att laga mat i dag. Så, med två flämtande, klagande, svettande flickor gick jag ner för backen till vår lokala mataffär. Tre saker visste jag att jag behövde. Salt, matolja och dressing. Salt vet jag hur det ser ut och dressingen har jag köpt tidigare när vi var i Tokyo i april så den kände jag också igen. Oljan var det värre med. Om ni någon gång har varit inne i asiatiska mataffärer så vet ni hur många olika sorters flytande vätskor i flaskor som finns. Alltså, mission impossible för denna svensken? Uj vad jag vände, vred och skakade på flaskorna i affären. Slutligen lyckades jag hitta en yngre japansk kvinna som kunde lite (ytterst lite) engelska och som visade mig var oljan fanns. Den flaskan som jag hade i handen på väg till kassan med var visst lampolja av något slag...

Det blev mat till slut. Och god blev den också. Kanske tack vare oljan?

Vi skulle hitta till skolan...

På fredag ska barnen på Screening på sin nya skola. Jag tänkte att det skulle vara bra att lokalisera var skolan låg i förhållande till vår lägenhet så utrustade med solfjädrar och vattenflaskor gav vi oss av. Det tog fyra minuter dit och var säkert 450 meter att gå...:-) Vi har varit där en gång tidigare men det var i april och då blev vi ditkörda med bil. 

På vägen till skolan började en kvinnlig japansk polis att prata med oss. På japanska så klart. Jag svarade. På engelska så klart. Det var ett trevlig samtal. Hon förstod ingen engelska och mina språkkunskaper i japanska är något begränsade. Ett vänligt och trevligt samtal men helt utan kontext för oss bägge. Jag gick därifrån nöjd och nickande. Hon stod kvar vid trafikljusen, nöjd och nickande. Så kan det vara ibland.  

Nu är vi här!

Vi är framme! Resan tog nästan ett dygn och vi var sprängfyllda av förväntan inför mötet med vårt nya boende. Tobias hade skickat bilder hem till oss i Sverige så vi visste ungefär hur lägenheten såg ut. Den var över all förväntan! Här kommer vi att få det fantastiskt bra!
.

Utsikten från vår terrass över en liten del av Tokyo. Värmen är förskräcklig dock- det känns som att någon blåser med en hårfön nära, nära inpå. Jag som nästan aldrig svettas kan bara skratta åt känslan när det rinner ner längs rygg, ben och panna.