Jag blir så trött på mig själv i bland.

I morse var det parentmorning till barnen i Filippas klass.
Morgonfika/samkväm typ. Jag vet bara vem tre av föräldrarna är men det stod i mailet att vi skulle träffas utanför skolan och att några skulle köra bil och att det fanns plats i bilarna till alla. 

Så, jag följer med tre kvinnor som säger att det finns plats i deras bil. När vi åker så presenterar vi alla oss och jag berättar om mina barn och de om sina. Jag tyckte att det var konstigt att deras barn var 3-4 år men tänkte att man berättar kanske inte om alla sina barn? Barnen i Filippas klass är mellan 6-9 år. Vi skulle vara i Hiroo, så mycket visste jag. Vi stannar i Roppongi utanför en lägenhet. Något var fel. Jodå. Jag hade åkte med några föräldrar som har barn på dagiset på skolan. De hade också Föräldraträff. 

Blond och pinsam ber jag om ursäkt och hittar en taxi och åker i väg. Taxichauffören fattar ingen engelska. Absolut nada. Inte ens siffror. Han kan inte ens läsa adressen dit jag ska. Så, han kör och släpper av mig vid närmaste tunnelbanenedgång. Där gav jag upp. Jag ringde och meddelade att jag inte hittade och då hade det gått nästan en timme.


Sa jag att jag blir så trött på mig själv i bland?

Det slutade med att jag tog en iskaffe på ett café.