Ume och tempel

Varje morgon med vissa undantag promenerar jag en dryg kilometer ner till en liten stadsdel i Tokyo som heter Hiroo. (Där dricker jag en stor islatte med fettfri mjölk.) 

Problemet med att gå samma väg är att man blir lite hemmablind. Idag var Tobias ledig så han följde med och lämnade barnen och sedan gick vi min vanliga väg ner till Hiroo. Jag tog upp min mobil och fotograferade lite på vägen...:-)

På en bakgata låg visst ett litet, jag antar att det är ett tempel , av något slag. Fint va?

Til vänster om ingången, ovanför muren växte ett fruktträd.


Ume är en asiatisk plommonart i familjen Rosaceae. Den kallas ume (kanji: 梅; hiragana: うめ) på japanska, méi (梅) på kinesiska och maesil (hangul: 매실; hanja: 梅實) på koreanska. Trädet härstammar från Kina^[1] men har även odlats i Japan och Korea sedan urminnes tiders. Trädet odlas för sina frukter och blommor. Även om den vanligtvis kallas för ett plommon är den i själva verket närmare besläktat med aprikosen. En annan art som ofta kallas det "japanska plommonet" är sumomo (Prunus salicina).

Trädet blommar i senvintern, vanligtvis i slutet av januari eller februari i Östasien, innan bladknopparna spricker. Varje blomma har fem kronblad och är 1-3 centimeter i diameter. Blommorna är vanligtvis vita, men några varianter kan ha skära eller djupröda blommor. Bladen spricker fram kort efter att trädet blommat över. Bladen är spetsigt ovala. Frukten mognar tidigt på sommaren, vanligtvis i juni i Östasien. Detta sammanfaller med denöstasiatiska regntiden, meiyu (梅雨), även kallad baiu eller tsuyu på japanska. Frukterna är runda med en grund skåra som löper från stjälken till fruktspetsen. Skalet är grönt, när frukten är omogen och gulnar successivt, ibland med en röd ton. Det mogna fruktköttet är gult.

Jag ber om ursäkt för det konstiga utseendet på inlägget. Så kan det bli ibland...:-) Kram!