Om ugnar och sånt

Jag skulle använda vår ugn. För barnen ska ha pizzaslicar med till lunch i morgon.

En kombinerad micro, gas och elugn. I samma maskin. 

Jättepraktiskt. Verkligen. Om man hade förstått konstiga språket vill säga.

Hur f-n rent ut sagt, kan man lämna över något sånt här till en invandrarfamilj utan att bifoga en instruktionsbok på åtminstone engelska?!!! Det går ut över mitt förstånd.

Sen kom mannen hem från jobb och löste det. Eftersom han har en liten släng av något syndrom så har han givetvis lärt sig att läsa en del hiragana. Jodå. På en månad. 

Jag får erkänna att jag är imponerad. Dock inte av ugnen utan instruktionsbok på engelska. 

Förgrymmade onge!

Om man följer med en kompis hem för att leka. Och om ens mamma följer med eftersom det är första gången. Om man får stanna och äta kvällsmat. Och om ens snälla mamma bestämmer att man tar en taxi hem så vi slipper att gå 30 minuter kl. 7 på kvällen. Borde man då inte i alla fall komma i håg att ta med sin ryggsäck ur taxin? Ryggsäcken med inneskor/gympaskor, matlåda, bestick och bok. Ur en taxi där chauffören inte pratar engelska eller kan läsa på mitt kort där vår adress är skriven på konstiga språket eftersom han är 80+ och knappt har ledsyn. 
Det tycker jag att man borde. Komma ihåg sin ryggsäck alltså.
Tur att hon är så gullig annars vet jag inte vad som hade hänt.

När det plötsligt slår en.

Och så slog det mig. Det sköljde över mig som en våg av kallt havsvatten, ni vet som det där första doppet på sommaren när vattnet är 16-17 grader, och det är så isande kallt att det ilar i hela kroppen och alla hår ställer sig rakt upp och du vill bara skrika rakt ut. Rysligt men samtidigt på något konstigt sätt riktigt skönt och väldigt uppiggande. Efteråt.
Det slog mig. Att vi har flyttat. Till andra sidan jordklotet. Vi är inte bara här på en semester i några veckor utan vi bor här. I Pokemon-landet...

Vad hände då? Varför blev det så uppenbart i dag?
Jo, vår flygfrakt kom i dag. 120 härliga kilon. Handdukar, stekpannor, kläder och vår våg. Just det med vågen återkommer jag till senare, i ett annat inlägg.
Nu finns många av våra saker från huset i Höllviken här.
I en lägenhet mitt inne i Tokyo.
Det var då det blev så tydligt. Att vi bor i Tokyo. Så är det.

Dagens lunch. Sushi såklart.
Sayonara/ S

Om Ikea, granatäpplen och tunnelbana...

Klockan 8:30 begav vi oss till Ikea, Kristina och jag (Kristina är också från Sverige och har barn på samma skola som mina) via tunnelbanan.
Hon ledde, jag följde.
På vägen hittade vi detta trädet...Vi funderar på att plocka några i morgon, trädet står på en ödetomt (hur är det möjligt att ödetomter finns i en trångbodd stad med 35 miljoner invånare)
Ser ni vad det är?

Jupp. Granatäpplen.

Det tog ungefär 50 minuter till Ikea, det finns visst tre stycken i Tokyoområdet. På den första sträckan vad det packat med människor- det var mitt i morgonens rusningstrafik.
Vid nästa byte såg det ut såhär.

Och såhär...

Han sov tungt. Snarkade ganska högt.

Vi pratade alldeles för mycket så vi missade att hoppa av.
Det var bara att vända om igen- men väl framme kändes det som hemma.
IKEA baby!

Och i det närmaste folktomt. Jodå.
Tänk, jag handlade massor. På fredag kommer sakerna hem och det kostade 300 kr att få det hemkört. Förutom mina parasollträd. De fick jag ta i Dramaten hela vägen hem. 
Korkat nu i efterhand men korkade saker har ju aldrig stoppat mig förut.

Ett av träden var insvept i tidningspapper. Det andra fick spela fritt. Bland annat på mina medpassagerare på vägen hem. 
Nu är jag helt slut, har fixat kvällsmat och matlådor till barnen inför morgondagen. Den lilla sysslan återkommer jag till. I ett annat inlägg.
Mata ne/ S

Utsikten från vår balle. Just nu.

Om att få besök från Sverige

Det kommer folk från Sverige som ska besöka och bo hos oss!
I mitten av oktober kommer farmor och farfar i tre veckor och samtidigt kommer kompisar från Höllviken i en vecka, de har dock valt att bo på hotell eftersom de reser utan barn...:-)
I november kommer Tobias syster. I december händer det andra trevliga grajjor- jag återkommer till det längre fram i ett annat inlägg- och i februari hoppas jag på att min syster och hennes yngsta dotter kommer. I mars kommer farmor och farfar igen- vilket är underbart- tjohoo för det- och i april kommer min kusin med sin familj och stannar i lite drygt en vecka! Tänk va, att alla dessa älskade vill komma och se hur vi bor och hur vi har det! 
Skål för det!

Men, vi har plats och tid för fler besökare- vi saknar vissa- ni vet vem ni är...:-)

En helt vanlig vardag och tack för alla besök!

God morgon-middag-kväll var du nu råkar befinna dig i världen!
Jag har nämligen haft nästan 4500 besök på min blogg under en vecka och ni kommer från Sverige, Thailand, USA, Canada och Korea för att nämna några länder! Tusen tack för att ni tycker att det som jag skriver är intressant- och tack för att ni återkommer! 

I dag är det måndag och första dagen som flickorna går i skolan hela dagen. De börjar 8:20 och går till 15:30. Långa dagar...
Om ni undrar vad jag sysselsätter mig med under dessa långa dagar så tänkte jag stilla er undran.
Jag handlar, städar och tvättar. Någonstans där emellan äter jag lunch och i bland på morgonen går jag och fikar med några andra mammor som har barn på skolan.
Jag hade tänkt att träna på morgnarna men det är alldeles för varm för det fortfarande.
Någonstans mellan 33-38 grader är det i skuggan varje dag.

Dagens lunch. Papaya och avokadosallad. Toppad med lite färskpressad citron.
Vet ni, jag tänkte att ni kan fråga i era kommentarer om det är saker som ni undrar över så ska jag försöka att svara. Jag tänker dock inte svara på frågor som blir för personliga....:-)
Sayonara! /S

Restaurang och strand och sånt.

I går kväll var vi ute och åt med en av Tobias kollegor och hans familj. Vi hade jättetrevligt! Lika trevlig var det att Det var en massa japaner som hade någon slags firmafest ett par bord längre bort. Huga vad fulla de blir ! Och som de låter när de är fulla! 
Vi blev bästisar trots att deras engelska var mer eller mindre obefintlig. Kampai! (skål på japanska)

Elvis was also in the house..

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka till stranden. Det tar ca en timme med tåg och vi gick upp 7:00 i morse. Nej, vi var inte jätte pigga och ja, vi hade lite huvudvärk.
Vi åkte till stranden med en av Emilias klasskompisar och hennes familj.
Vi fick gå en kvart från tåget innan vi såg vattnet...

Den var verkligen jättefin! Konstigt att en hel del japaner uppskattar att sola och bada medan många andra skyler sig helt från solen...

Och så fick man inte vara tatuerad. På stranden då. 

Tyvärr fick denna sköna dag (30 grader i vattnet och 38 grader i skuggan) ett trist slut. Emilia brände sig på en manet så vi fick åka hem efter ett par timmar. Hon mår dock bra nu.

Jag vill även berätta att jag har fått Pokemons på mitt apelsinträd. Larv-Pokemons. Jag har satt in alla resurser för att bekämpa dem. Vi får se vem som vinner.