Hej i stugorna!

Gud vilket töntigt uttryck, förresten.
Vem bor i en stuga liksom? Eller det gör folk kanske? På sommaren i alla fall?

Antagligen kommer det ifrån den tiden då man verkligen bodde i stugor. Året runt då. För sådär 100 år sedan? 

Vi ska kanske bara nöja oss med hej.

Vi har varit på en massa äventyr de senaste veckorna.
Vi har varit i Shimoda i helgen, det har ni säkert sett som följer min facebooksida med samma namn som bloggen. 

Och jag lyckades med konststycket att bränna sönder min panna, näsa och haka vilket inte har hänt på säkert 20 år. Korkat? Ja, mycket.
Så nu har jag en panna som har krackelerat i diverse nyanser, allt från beige till mörkbrun och en flagigt fräsch näsa.
Mycket lyxigt och framförallt, extremt snyggt.



Jag har bestämt att vi en helg i månaden ska åka någonstans i Japan där vi ännu inte har varit. 

I oktober åker vi till Kyoto men jag har fortfarande inte bestämt var vi ska åka i september och november. 
I december ska vi vara borta över jul och nyår men då ska vi minsann åka två veckor till Vietnam! Otroligt spännande och vi ska både få storstadsupplevelser och söderhavsupplevelser. 
Det tar 6 timmar att flyga till Vietnam från Japan och det känns lagom... 

Sa jag föresten att jag hatar resan till Japan från Köpenhamn? Att sitta still i 11 timmar är extremt plågsamt för mig, jag hade hellre gått eller sprungit i 11 timmar. 
Det är sant. Det gör ont i hela min kropp av allt stillasittande och jag kan dessutom inte sova på flyg vilket gör att jag får uppleva alla 11 timmarna minut för minut.

Så. Där har ni mitt värsta. Att sitta still. 
Ha en bra dag alla!

I´m back...

I´m back!
Både här och här...;)
Vi kom tillbaka till Tokyo i onsdags och jag tänkte ge mig på bloggandet igen.

Vi har haft en fantastisk sommar i Sverige, underbart väder och mycket härligt umgänge med släkt och vänner! 

Fast nog har det varit bra konstigt att inte bo i sitt hus utan leva i en resväska. Jag och barnen har sovit på 10 olika ställen under sommaren och det har varit oerhört påfrestande. Vi får se hur det blir nästa sommar, om vi flyttar hem eller om det blir nya äventyr. En sak är dock säker, jag vägrar att flytta runt som vi har gjort denna sommaren. 


Nu är vi alltså tillbaka i Tokyo igen och jag kan säga från botten av mitt hjärta att det är fantastiskt! Tänk att för ett år sedan flyttade vi hit och allting var okänt och nytt. Nu kändes det som att vi kom hem. Jo, det är sant. HEM.
Det är fruktansvärt varmt här just nu, som det alltid är här på sommaren och allting luktar som det gjorde när vi flyttade hit, fuktigt och annorlunda. Men det luktar som hemma. 
Det öronbedövande ljudet av cikador är tillbaka men det känns bara bekant och just, hemma.

Så, hej Tokyo. Nu är vi hemma igen!

Den som söker skall finna...

I höstas hittade jag en orkideé i vårt soprum. 

Jag brukar inte rota bland sopor men denna stod där så ståtlig i en kruka med sex plantor. Visserligen hade den blommat ut och såg lite trist ut och någon av våra grannar hade kastat den. 

Jag har tumme med vissa blommor. Speciellt orkideér. Jag skulle inte säga att jag har helt gröna fingrar men ljusgröna kanske?

Jag klippte ner den och ställde den på balkongen och när det blev kallare så tog jag in den.

Nu ser den ut så här.

 Den blommar så till den milda grad att den tar upp en stor del av matrummet och tar man kurvan för snabbt från vardagsrummet svajar hela krukan på ett farligt sätt...

Där är minst tre nya stänglar på varje nerklippt stängel och Tobias hotar med att klippa ner hela härligheten när jag och barnen är i Sverige i sommar.

Då får han köpa mig en ny. Det kommer nog att kosta honom 20.000 yen. Det kan han ha. Då blir det ett kameraobjektiv mindre för honom. Så, orkideén står kvar. 

Den som sökte hon fann.

Ha en bra påsk alla!

Hej...:)

I´m back. Typ. Eller när jag vill och känner för det. 

Nu kände jag för det.

Här är det vår och snart sommar- när är det sommar förresten? När det är över 20 grader? Då är det sommar ungefär varannan dag här...:) 

Ni som följer mig på Facebook vet att det har varit mycket fokus på körsbärsblomningen just nu här i Tokyo. 

Det har varit helt fantastiskt vackert 

men i går var nog den sista dagen innan alla blombladen ramlar av. 

Vi kände oss lite japanska och firade som japaner- med champagne under körsbärsträden. Jag hoppades på ett blomblad i glaset- det ska visst bringa tur under det kommande året men tji fick jag...:)

Besökens tid

Vi har haft besök i helgen. Från Sverige. 

De åkte hem i dag och i morgon kommer farmor och farfar som stannar i tre veckor. 

Veckan efter de har åkt hem kommer min kusin med familj och veckan efter de har åkt så kommer fyra kompisar från Sverige. Jätteskoj! 

Emilia är hemma från skolan i dag och jag leker sjuksköterska/hotellstäderska och ställer i ordning till farmor och farfar samtidigt som jag hämtar frukt, smörgås och nässpray till Emilia. Så jag är inte sysslolös om någon nu trodde det...:)

Det kommer att bli sporadiska inlägg på bloggen eftersom vi har besök nästan hela tiden framöver men jag ska försöka att uppdatera med bilder från den japanska våren i alla fall. Nu blommar plommonträden för fullt!

Ha en skön vecka!

Kram/ Sara

Dirty dish!

I dag har jag varit med Swea på Dirty dish. Väldigt speciellt namn på en porslinsaffär...

Dirty dish är en återförsäljare av Japanskt porslin och deras priser är 40% lägre än de i Kappabashi, och redan där är priserna låga.

Jag skulle inte handla något. 

Surprise! Det gjorde jag. 

Ett sake-set och 16 tallrikar som man kan kombinera lite som man vill. 

Jag jagade även en lurvig jättegullig katt som strök runt där men den ville inte bli klappad tyvärr...

Vet ni om att de klipper av svansarna på katterna i Japan för att inte lyckan ska rinna ur katten! 

Har ni hört något så dumt förr? Lika dumt som att kupera svansar på hundar. 

Annars är de glada för katter och anser att de bringar lycka. Om de inte har svans alltså.

Ha en bra dag!

Det där ljuset...

Det där ljuset är här nu. Vårljuset. 

Det spelar ingen roll att det fortfarande ligger små drivor av snö kvar på gatorna efter de värsta snöfallen på 45 år i Tokyo. Det spelar heller ingen roll att hela familjen varit mer eller mindre krassliga sedan i december.

För det känns i hela kroppen (och knoppen) att våren är här. 

Körsbärsträden har stora svullna knoppar och plommonträden blommar redan bland snödrivorna.

Kameliorna med sina stora färgglada blommor lyser upp gatorna. 

Röda, rosa och orange blommor signalerar som stoppljus.

Nu går dagarna med ljusets hastighet och snart är sommaren här och resan till Sverige över sommaren närmar sig.

Helt galet.

Tiden går fort och samtidigt så långsamt. 

Tobias och jag pratade häromkvällen om det. Om tiden och avstånd.

Vi glider längre och längre bort från Sverige. 

Vi känner det och vi märker det på våra vänner i Sverige.

Sorgligt men sant. 

869 mil är verkligen långt. Trots Facebook, Skype och e-mail.
Då är det tur att ljuset är här. Och våren. Och resan till Sverige.