Vart ska jag ta vägen?

Jag får panik och kommer snart att göra något som jag får ångra.

Det gäller renoveringen av fastigheten som vi bor i. 

Och det ska pågå till december.

Jag förstår att det är bra att man ser efter skicket på fastigheten och lagar sprickor i fasaden och bla bla bla bla....

Men, de för ett sånt fruktansvärt oljud! De kör med cirkelsågar och borrmaskiner i alla lägenhetens ytteräggar samtidigt, non stop, hela dagen!

Och ni förstår, i Japan kommer hantverkarna när de ska. 

Klockan 8:30 exakt börjar de arbeta. måndag- lördag. Till klockan 17:30 med sedvanlig lunchrast 12:00-13:00. Jajamen. 

Alla vill väl vakna upp till en slagborr i väggen brevid sängen klockan 8:30 på en lördag? 

Man ska ju ändå upp?!

Nä, snälla fös in mig på ett hotell och låt mig stanna tills de har plockat ner sina jäkla byggnadsställningar och packat ner sina borrmaskiner och tortyrverktyg som bäst kan beskrivas som en stålpinne med en hård kula längst ut.

Den använder man visst till att knacka på varje tegelsten i hela fastigheten. VARJE. 

Man missar inte en enda. 

För vi är ju ändå i Japan mina vänner.

Så var det dags igen.

En tyfon är på väg.
Phanfone. Ganska fint namn tycker jag. Skrämmande men samtidigt ståtligt.
Just nu vräker regnet ner och jag har tagit in alla höga blommor från balkongen och fällt ner solstolar och annat som kan fånga vinden.

Barnen håller tummarna för att skolan blir inställd i morgon. Och jag? Jag hoppas att det blir skola som vanligt. 
De senaste gångerna som det varit tyfonvarning har det inte varit allvarligt. Som en kraftig fjärt efter en god middag typ. 
Ofta avtar de innan de når Tokyo, det har visst något med placeringen av staden att göra, vid kusten och i en bukt.


I fjol när Whipa kom i slutet av oktober så blev det ganska rejäla skador utanför Tokyo och det skallrade rejält här i rutorna under natten. På morgonen sken solen och det var vindstilla. 
Ett par små krukor hade gått i sönder. Det var allt.

Vi får väl se vad Phanfone kan åstadkomma. 
Ha en skön söndag!

Syndafloden är här?

Det har regnat mer eller mindre hela dagen i Tokyo.
Trist.
Det har även regnat i Skåne har jag sett och det verkar ju har varit ett skyfall utan dess like...

Bilden är lånad från Sydsvenskans sida och det är ju rent förfärligt vad mycket regn det måste ha kommit!

Tyvärr blev vårt garage hemma i Höllviken också drabbat och våra stackars hyresgäster fick en massa saker förstörda. Hoppas att försäkringsbolaget kan lösa det men jag kan tänka mig att det kommer att ta ett tag med alla skadeanmälningar som måste ha kommit in.

Annars har barnen börjat skolan i dag efter ett tre månader långt sommarlov!
Tack för det säger denna mamman. Mina barn är underbara men tre månader är låååååång tid...
Jag undrar vad jag ska göra med all denna lediga tid som plötsligt har återuppstått.
Jag kommer säkert på något...:)

Ha en härlig dag alla- i dag fyller en fin vän hemma i Sverige 40 år så jag tycker att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för honom; Hurra, hurra, hurra hurrrrrraaaaaaaaaa!

Hej i stugorna!

Gud vilket töntigt uttryck, förresten.
Vem bor i en stuga liksom? Eller det gör folk kanske? På sommaren i alla fall?

Antagligen kommer det ifrån den tiden då man verkligen bodde i stugor. Året runt då. För sådär 100 år sedan? 

Vi ska kanske bara nöja oss med hej.

Vi har varit på en massa äventyr de senaste veckorna.
Vi har varit i Shimoda i helgen, det har ni säkert sett som följer min facebooksida med samma namn som bloggen. 

Och jag lyckades med konststycket att bränna sönder min panna, näsa och haka vilket inte har hänt på säkert 20 år. Korkat? Ja, mycket.
Så nu har jag en panna som har krackelerat i diverse nyanser, allt från beige till mörkbrun och en flagigt fräsch näsa.
Mycket lyxigt och framförallt, extremt snyggt.



Jag har bestämt att vi en helg i månaden ska åka någonstans i Japan där vi ännu inte har varit. 

I oktober åker vi till Kyoto men jag har fortfarande inte bestämt var vi ska åka i september och november. 
I december ska vi vara borta över jul och nyår men då ska vi minsann åka två veckor till Vietnam! Otroligt spännande och vi ska både få storstadsupplevelser och söderhavsupplevelser. 
Det tar 6 timmar att flyga till Vietnam från Japan och det känns lagom... 

Sa jag föresten att jag hatar resan till Japan från Köpenhamn? Att sitta still i 11 timmar är extremt plågsamt för mig, jag hade hellre gått eller sprungit i 11 timmar. 
Det är sant. Det gör ont i hela min kropp av allt stillasittande och jag kan dessutom inte sova på flyg vilket gör att jag får uppleva alla 11 timmarna minut för minut.

Så. Där har ni mitt värsta. Att sitta still. 
Ha en bra dag alla!

I´m back...

I´m back!
Både här och här...;)
Vi kom tillbaka till Tokyo i onsdags och jag tänkte ge mig på bloggandet igen.

Vi har haft en fantastisk sommar i Sverige, underbart väder och mycket härligt umgänge med släkt och vänner! 

Fast nog har det varit bra konstigt att inte bo i sitt hus utan leva i en resväska. Jag och barnen har sovit på 10 olika ställen under sommaren och det har varit oerhört påfrestande. Vi får se hur det blir nästa sommar, om vi flyttar hem eller om det blir nya äventyr. En sak är dock säker, jag vägrar att flytta runt som vi har gjort denna sommaren. 


Nu är vi alltså tillbaka i Tokyo igen och jag kan säga från botten av mitt hjärta att det är fantastiskt! Tänk att för ett år sedan flyttade vi hit och allting var okänt och nytt. Nu kändes det som att vi kom hem. Jo, det är sant. HEM.
Det är fruktansvärt varmt här just nu, som det alltid är här på sommaren och allting luktar som det gjorde när vi flyttade hit, fuktigt och annorlunda. Men det luktar som hemma. 
Det öronbedövande ljudet av cikador är tillbaka men det känns bara bekant och just, hemma.

Så, hej Tokyo. Nu är vi hemma igen!

Den som söker skall finna...

I höstas hittade jag en orkideé i vårt soprum. 

Jag brukar inte rota bland sopor men denna stod där så ståtlig i en kruka med sex plantor. Visserligen hade den blommat ut och såg lite trist ut och någon av våra grannar hade kastat den. 

Jag har tumme med vissa blommor. Speciellt orkideér. Jag skulle inte säga att jag har helt gröna fingrar men ljusgröna kanske?

Jag klippte ner den och ställde den på balkongen och när det blev kallare så tog jag in den.

Nu ser den ut så här.

 Den blommar så till den milda grad att den tar upp en stor del av matrummet och tar man kurvan för snabbt från vardagsrummet svajar hela krukan på ett farligt sätt...

Där är minst tre nya stänglar på varje nerklippt stängel och Tobias hotar med att klippa ner hela härligheten när jag och barnen är i Sverige i sommar.

Då får han köpa mig en ny. Det kommer nog att kosta honom 20.000 yen. Det kan han ha. Då blir det ett kameraobjektiv mindre för honom. Så, orkideén står kvar. 

Den som sökte hon fann.

Ha en bra påsk alla!

Hej...:)

I´m back. Typ. Eller när jag vill och känner för det. 

Nu kände jag för det.

Här är det vår och snart sommar- när är det sommar förresten? När det är över 20 grader? Då är det sommar ungefär varannan dag här...:) 

Ni som följer mig på Facebook vet att det har varit mycket fokus på körsbärsblomningen just nu här i Tokyo. 

Det har varit helt fantastiskt vackert 

men i går var nog den sista dagen innan alla blombladen ramlar av. 

Vi kände oss lite japanska och firade som japaner- med champagne under körsbärsträden. Jag hoppades på ett blomblad i glaset- det ska visst bringa tur under det kommande året men tji fick jag...:)