När det är tomt så det ekar...

Just nu är det tomt i mitt liv. Tomt här hemma efter tre älskade som åkt till Sverige. 
Rysligt tomt och lite sorgligt.

Jag känner mig också tom. Jag saknar min katt hemma i Sverige som är försvunnen.
Katten som vi köpte veckan efter att min mamma dog. Kurre. 
Kurre som hjälpte till och lindrade den fasansfulla sorgen efter min mamma en smula.
Kurre har liksom aldrig varit en "vanlig" katt (om de nu någonsin är det) utan han har samtidigt varit en symbol för tröst och lindring. Jag vet, det låter konstigt och jag kan inte riktigt förklara det men jag tror att ni förstår? 
Nu är han försvunnen och jag lider tusen kval över att vi inte tog med honom till Tokyo. Vi lät honom stanna kvar i Sverige och det gjorde vi för hans skull. För att han skulle slippa flygresan, värmen här och det faktum att han inte kunde gå ut som han var van vid. 
Så snälla, om det finns någon högre makt, låt honom vara välbehållen och vid liv.

Om inte annat så att det kan bli lite mindre tomt i mitt liv just nu.