När Tobias var hemma i Sverige så köpte han med sig svenskt lösgodis, chips och nu kommer det, Estrellas cheddarpop. Mina bästa. Perfekt poppade så man kan bita av det hårda runt om och spara den stora ploppen i mitten i en skål för att sedan sluka den tillsammans med alla dess skalade kompisploppar efter att påsen är tom...Jo, så gör man med popcorn. Jag i alla fall.
Nu har den där eländiga påsen med rester av världens godaste legat i ett av våra köksskåp och varje gång jag skulle ha kryddor eller buljong har det krävts en omänsklig viljestyrka för att inte sluka resterna i påsen på stående fot. Det har fungerat. Tills i kväll när barnen hade gått och lagt sig. Jag har tänkt på den hela dagen och har till och med gömt den bakom sötningmedlet och burkarna med köttsoppa för att den skulle "försvinna." Det som inte syns finns inte..uhum...?
Det stämmer för nu finns den inte mer. Slut. Finito.
Det tog säkert fem hela minuter efter att barnen lagt sig innan jag slet fram den bakom sötningssmedlet och tryckte in popcornen i munnen så det sprutade cheddarpop i hela köket.
Så. En dålig mor, det är vad jag är. Som inte ens ger mina barn cheddarpop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar