Så vackert att det gör ont...

Vi skulle ju haft kalas för Emilia idag men eftersom Filippa var dålig i går så fick vi ställa in det.
Vi har varit ute hela dagen, fått frisk luft och njutit av den fantastiska hösten! 

Jag har aldrig gillat hösten tidigare men jag undrar om den inte, i alla fall här i Tokyo, seglat upp i favorittoppen.
Det är så vackert att det gör ont med alla fantastiska färger och mitt i allt detta blommar Kamelian. 
Det gör den hela vintern och den är en av mina favoritblommor.

 
 

 

 

 

 


Det är så att man blir religiös!
Visst är det vackert- tänk att naturen kan vara så fantastisk!

Ha en skön helg! Kram/S

Ett litet hej såhär på fredagskvällen...:)

Fredag igen. Härligt! 
Men inte på samma sätt som hemma i Sverige. Då var det slut på arbetsveckan och två dagars ledighet. Här är jag alltid ledig och samtidigt aldrig. 
Ni förstår vad jag menar va?...:)

Filippa har varit på cross-country tävling i dag.
Det slutade med att hon kräkte ner sig. Två gånger. Under loppet. Så hon fick avbryta. 
Antagligen en följd av systerns tillstånd i helgen.

Innan loppet. Och således innan kräkandet.

Vi fick åka med en bunt Amerikanska föräldrar hem. 
I deras bil. De kom från Florida och allt de pratade om var hur kallt här är. I dag har vi haft 14 grader.

Filippa ville bara kräkas och jag ville bara hoppa ur bilen.

I morgon skulle vi haft kombinerat kalas och fest för Emilia men det har vi fått ställa in. Igen.

Sayonara!/ Sara

Harajuku!

I dag har vi varit i Harajuku. 
Här skulle man kunna gå typ i en vecka och shoppa, titta på folk och uppleva det tokiga, härliga Tokyo!
Här hittar man det där galna japanska tonårsmodet, ni vet det där lolita-flickiga...:)

Samtidigt finns här alla de fina butiksmärkena som LV, Chanel, Michael Kors mfl. 

På helgerna är det ett rent nöje att åka hit och kolla in hur de klär sig- om inte annat så om du vill känna dig äldre än vad du är...Kärring och gubbe typ?

Harajuku (japanska: 原宿^?, Harajuku info) är det distrikt tillhörande stadsdelen Shibuya, Tokyo som ligger i närheten av Yamanote-linjensstation med samma namn. Distriktet är ett viktigt centrum för ungdomsmode i Japan och många trender börjar i de många designerbutiker som huserar där. Under 90-talet blev Harajuku uppmärksammat p.g.a. de tonårsgrupper, som på söndagarna under den varma delen av året brukade visa upp uppseendeväckande och extrema utstyrslar. I närheten ligger Meiji jingū, som är ett populärt utflyktsmål samt Yoyogi-parken, som är känt för sina många utomhuskonserter. Viktigt landmärke för trakten är NHK-skrapan med Japans public service-tv-station.

En helt annan sak som slog mig är att nu är det snart dag för årets jul-bad...:)
Ha en fin dag!
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=4WWWG3libBk

Lite halvt eländig, sådär som det kan vara i bland..

Vi har haft lite sjukstuga här hemma.
Magsjuka för Emilia har ersatts av förkylning på stackars svägerskan.
Synd om henne, hon åker ju hem på torsdag, men förhoppningsvis är hon tillbaka här nästa höst!

Emilia är i alla fall frisk nu och det är full fart som vanligt!

Vädret är, som oftast, underbart. I dag har vi haft 20 grader varmt och löven runt om har fantastiska färger!
 I Japan är man förtjust i lönnar av olika slag och de får fantastiska färger när det blir höst.

Jag tog lite bilder när jag var ute och gick i dag. Bland annat hittade jag ett träd fullt av halvmogna grapefrukter...

 

...och ett igenbommat hus med dessa skyltarna...:) Heja Sverige!

Och jag kan inte fatta att vi åker till Thailand om 3,5 vecka. Hallå? Var tog hösten vägen?
Puss på er/ S

Krabba, krabba och krabba....

Kära svägerskan är ju som bekant här.
I lördags gick vi ut i Roppongi och började med att äta sushi och grillad Kungs-krabba.

Alltså, sushi i all ära, men den där krabban! Det var något av det godaste jag ätit!

Jag är som sagt galen i allt som har med fisk och skaldjur att göra men ibland blir det för mycket även för mig. Som när man går och handlar i mataffären. Oj och usch liksom. 
De där bläckfiskarna kan de behålla.

Tyvärr har Emilia drabbats av maginfluensa så vi sitter just nu isolerade här hemma. Hon verkar må bra nu och vill bara äta så det är ett gott tecken. Rostade mackor med banan på. Hon är inne på den fjärde mackan just nu....:) ha en skön dag! 

Vi väntar på någon fin...

I morgon får vi besök.
Av världens finaste faster.
Till barnen alltså. Till mig är hon svägerska och till Tobias är hon lillasyster.
Hon har varit i Vietnam med sitt jobb i två veckor och kommer alltså hit när hon ändå är i "krokarna"..:)
Trevligt. Önskar att fler gjorde så.

Hon är en fin, glad och oerhört humoristisk människa och vi längtar sååå efter henne!
Världens bästa faster, svägerska och syster alltså, välkommen till Tokyo!

Det som skulle vara något blev något annat.

Jag tänkte blogga om föreläsningen jag var på i går. 
Den där av den enda västerländska geishan någonsin.

Men så fick jag ett brev i dag. Från barnens skola. 
Där låg deras omdömen för den första terminen. 
I Japan har man tre terminer så vi har alltså klarat av den första.

Då var det kört. Tårarna rann när jag läste dem. 
Inte bara för att det var fantastiska omdömen rent kunskapsmässigt, för det var de. Helt otroliga! 

Utan för att våra fantastiska flickor har klarat av att lära sig ett helt nytt språk på tre månader, att flytta till ett helt nytt land, och tro mig, det är inte som att flytta till Norge exempelvis, och att smälta in i ett nytt socialt sammanhang och det med bravur!

Stoltare mamma finns inte att hitta, jag har tillsammans med deras pappa lyckats och det känns bättre än något annat i hela mitt liv!

He en bra dag alla vänner!

Fisk, fisk och fugu!

Japanerna äter fisk. Massor av fisk! Inte bara fisk utan mer eller mindre allt som man kan plocka ut havet och stoppa i munnen. Det är kanske inte så konstigt eftersom Japan består av en massa öar så det är väl naturligt att de äter det som kan plockas ut haven. 

Jag älskar fisk! Och skaldjur. Jag är dock mindre förtjust i musslor, fast ett ostron kan få slinka ner utan problem. När det gäller bläckfisk...Nej tack. Jag tror att det har med sugpropparna att göra och att det är svårt att tugga. Konsistensen.  Det tar liksom aldrig slut.

Fisken här är av fantastisk kvalitet, köttet likaså. Det är ett rent nöje att laga mat med så fina råvaror!

En fisk som jag dock aldrig provat är Fugu. 
Kommer aldrig att göra. Varför? 

Fugu (japanska: フグ eller kinesiska: 河豚) är en japansk blåsfisk.

Fuguarterna lever i Röda havet, Indiska oceanen och Stilla havet.

Fugu är en speciell maträtt i Japan, vanligtvis används blåsfiskar som tillhör

släktena Takifugu, Lagocephalus och Sphoeroides eller piggsvinsfiskar av släktet Diodon. 

Fugun har fått ett dåligt rykte på grund av att den kan vara dödligt giftig, men anses ändå som en delikatess i Japan, trots att köttet ibland beskrivits som smaklöst och tråkigt. Fugu serveras ofta tillsammans med ris och kokta färska grönsaker.

Giftet i en fugu sitter i äggstockarna, levern och andra inälvor samt i skinnet och blodet.

Det räcker endast med en dos på mindre än 1 milligram för att ta livet av en människa på mindre än 20 minuter. I förgiftningsfall från en fugumåltid är dock dosen lägre, och de allvarliga symptomen tar längre tid att utveckla. 

Utan vård dör den förgiftade vanligen inom 4–24 timmar.

Giftet som fisken producerar ut kallas tetrodotoxin, ett av världens kraftigaste icke-proteinbaserade gifter. Sedan 1958 krävdes det 2–3 års lärlingsskap, följt av ett examensprov, för att få arbeta som fugukock åt allmänheten.

Provet innehåller även teoretiska delar, som identifikation av fiskarter. 

Från och med oktober 2012 ändras reglerna kring tillagning av Fugu till allmänheten. 

Vidare kommer det att endast krävas ett års utbildning.

Européer och amerikaner blir ofta avskräckta av att den är så pass giftig, men en fugu-rätt på en restaurang får sägas vara i det närmaste helt ofarlig. De dödsfall som inträffar rör sig i praktiken nästan alltid om personer som själva har fångat och tillagat fisken och ätit den extremt giftiga levern eller andra inälvor. 

Därför alltså. Jag håller mig till lax och tonfisk och sånt. 

Det känns säkrast så.

Ha en underbar dag! Det ska jag ha.

Jag är en dålig mor...

Yepp. Det är jag. En eländigt dålig mor. 

När Tobias var hemma i Sverige så köpte han med sig svenskt lösgodis, chips och nu kommer det, Estrellas cheddarpop. Mina bästa. Perfekt poppade så man kan bita av det hårda runt om och spara den stora ploppen i mitten i en skål för att sedan sluka den tillsammans med alla dess skalade kompisploppar efter att påsen är tom...Jo, så gör man med popcorn. Jag i alla fall.

Jag åt med andakt en liten skål häromkvällen och Tobias sa att det som är kvar i påsen är till barnen. Jag svarade inte men tänkte för mig själv att "jo, det är inte mer än rättvist".
Nu har den där eländiga påsen med rester av världens godaste legat i ett av våra köksskåp och varje gång jag skulle ha kryddor eller buljong har det krävts en omänsklig viljestyrka för att inte sluka resterna i påsen på stående fot. Det har fungerat. Tills i kväll när barnen hade gått och lagt sig. Jag har tänkt på den hela dagen och har till och med gömt den bakom sötningmedlet och burkarna med köttsoppa för att den skulle "försvinna." Det som inte syns finns inte..uhum...?


Det stämmer för nu finns den inte mer. Slut. Finito. 
Det tog säkert fem hela minuter efter att barnen lagt sig innan jag slet fram den bakom sötningssmedlet och tryckte in popcornen i munnen så det sprutade cheddarpop i hela köket. 

Så. En dålig mor, det är vad jag är. Som inte ens ger mina barn cheddarpop.

Hösten är här...

Man kan nog säga att det är höst även i Tokyo. Fast japanerna kallar det vinter. 
De har inte en aning om vad vinter innebär om detta är deras uppfattning om vinter.

En behaglig höst skulle jag vilja säga. 16 grader varmt. 
Löven börjar gulna på vissa träd men en hel del sitter kvar året runt. Det gillar jag.
Det känns inte så definitivt. 

Ett av träden utanför vår uteplats.

Jag är hemma med två förkylda och lite febriga flickor i dag.
Trist. Emilia skulle dessutom haft kalas i morgon men det har vi fått flytta fram två veckor.

Vår hyresvärd har just varit här och limmat upp en hörna av tapeten i taket på flickornas rum. Den åkte ner av jordbävningen förra helgen. Påstod han. Jag påstår att det är en gammal tapet och gammalt lim men vad vet jag? Om det händer igen ska vi få ny tapet. Så gör man här. Lagar och lagar till oändlighet. Tills saker faller helt sönder. Bra ur miljösynpunkt och sysselsättningssynpunkt men eländigt för mig. 
Jag måste ju vara hemma under alla dessa lagningsförsök. Hittills har de varit och fixat tvättmaskinen två gånger, ac-n i vårt sovrum två gånger, toaletten i vårt badrum en gång och nu väggtapeten i barnens sovrum. 
Jag vågade inte berätta att tapeten i taket i köket också håller på att lossna. Av ångan från diskmaskinen. Jag orkar inte med fler lagningsförsök just nu. 
Ha en skön helg!

På vårt lilla gym...

Det är ganska dyrt att träna på gym i Tokyo. 
Det kostar ungefär dubbelt som mycket som i Sverige och då får man trängas på små ytor med massor av människor. Utom på vårt gym. 

Det ligger på ovanvåningen i en byggnad 5 minuters promenad från vår lägenhet. Fint och fräscht och med det mesta man behöver. Tyvärr har de inga klasser men det får man stå ut med. Det kostar 7000 yen i månaden, vilket är ca. 450 kr och det är billigt!




All information står på japanska och det gör mig snart tokig att jag inte kan läsa text här! 
Nu förstår jag hur en analfabet känner sig.

Som sagt. Det mesta finns här men ingen skivstång. Jag ska nog säga till om det. Att de får köpa in en. Undrar vad skivstång heter på japanska...;) Ha en härlig dag!

Kallt in i märgen...

Temperaturen har sjunkit de senaste dagarna. 
I dag har det bara varit 12 grader, och jag fryser som en hund, oavsett om jag är ute eller inomhus. 
Här har man nämligen inte tre-glasfönster på husen utan en-glas. Huhm...
Varför? Antagligen för att det är billigt.

Det håller varken värmen ute eller kylan. 
Jag kan bara tänka mig hur kallt det kommer att vara i januari...Vårt ena badrum är helkaklat på både golv och väggar med marmor (80-tals lyx ni vet) och det var så kallt i morse när jag gick in där så det kändes som att stiga in i en frys.
Jag vet inte hur jag ska få upp värmen. Jag funderar allvarligt på att köpa en one-piece med fleecefoder. Undrar om Odd Molly funderar på att designa någon sådan? Då slår jag till! 
Annars känns det inte jättelockande att se ut som urcellen-Ellen. Hur mycket jag än fryser. 
Det får finnas gränser.

En efterlängtad har kommit hem...

Han är hemma igen. Pappan och maken. 

Vad ska man säga om det? 
Ordningen är återställd och vi är tre mycket nöjda flickor. 
Så enkelt kan det vara. 
Det kan räcka med att någon efterlängtad kommer hem och livet känns underbart igen! 
Kram på er!

När marken skakar..

Det var en jordbävning i morse. 
Klockan 07:40 vaknade jag av att hela sängen skakade och det var rejält! Det slutade inte och jag hann tänka onda tankar om mina barn innan jag insåg att det var en rejäl jordbävning. 
Usch, vad det var obehagligt! Jag var på väg upp och ut och tankarna som kom handlade om barnen och vad jag skulle ta på mig. Jag var liksom mer eller mindre naken... 
Det slutade efter ett tag men det var tre jordbävningar samtidigt och de var väldigt nära. Mellan 3 och 5 mil bort låg epicentrum. Väldigt obehagligt och jag har varit riktigt tagen hela dagen.

 

Trots detta bryska uppvaknande har dagen varit full. 
Emilia har varit på kalas och Filippa har lekt med en kompis.

Jag och en väninna har varit och skaffat gymkort och det är ju en historia för sig. Herre gud! 
Kvinnan i receptionen pratade ingen engelska och mitt japanska kort fungerade inte så jag får gå tillbaka med Tobias eftersom han uppenbarligen är mer betalningsvärdig än vad jag är.
Kram från en mycket skakad Sara...:)

Kimchi? Åh, yes...:)

Idag har varit en lugn och sävlig lördag. 
Vi har varit ute och åkt rutchkana, Filippa visade en lekplats en bit bort där det fanns en massa rutchkanor så de svenska flickorna skrämde halvt ihjäl de stackars japanska barnen med sina skrik och sitt springande. 
Jag låtsades som att de tillhörde någon annan och stod en bit ifrån och såg ointresserad ut. Eftersom vi var de enda med ljust hår så tror jag att det gick sådär.

Sen gick vi hem och åt lunch. Jag har fått dille på kimchi och äter det hela tiden och till allt.
En följd av det är att jag stinker vitlök men det får det vara värt.
Man kan kalla mig besatt.

Ha en fin helg!

Visst är det konstigt och lite orättvist

Att vi kan trippa fram i shorts och kortärmat i början av november i Tokyo. Och att vi har sådär en 23 grader varmt. Att vindarna fortfarande är varma och den där klistriga, stickande värmen från i somras ligger kvar som en tunn, tunn slöja utomhus. Och att maskinerna där man trycker iskall dricka fortfarande gör en lycklig och att små svarta mygg fortfarande bits och gör knutor som kliar.
Visst är det konstig och lite, lite orättvist?

Kappabashi-dori

I dag har jag ätit bläckfisk med sugpropparna kvar. De lossnade och flög runt inne i munnen när man tuggande. Blä. 
Det åt jag i Kappabashi där jag var med Swea i dag på en lite tour.

Kappabashi är en gata i Tokyo som helt domineras av butiker som har restauranger som målgrupp och de säljer knivar, köksredskap, maskiner och porslin. 

Jag ska definitivt hit igen men då ska jag ta med mig dramaten så jag kan shoppa loss ordentligt...:)

Man säljer även den där platsmaten som ligger i alla restaurangers skyltfönster...

Vi avslutade med att äta lunch på en jättemysig restaurang. 
Det var där jag fick den där bläckfisken med sugpropparna på. 
Jag tuggade, tuggade och tuggade...Och tuggade lite till...

För övrigt var maten jättegod.
Kram på er alla!