Thailand del två

Magsjuka ja. Jag fick nervösa sammanbrott när jag tänkte på hur vi alla fyra skulle ligga sjuka på julafton. Som tur var klarade vi oss andra. På julafton hade vi bestämt med kompisar från Höllviken som också var i Thailand att vi skulle träffas. 

På morgonen den 24 december tog vi en taxi till Khao Lak från Phuket. Resan tog två timmar och kostade 600 kronor. Helt ok. Det var stämningfullt och sorgligt att åka igenom Khao Lak. Spåren efter den fruktansvärda Tsunamin som tog så många liv på annandagen 2004 syntes fortfarande. Khao Lak var hårt drabbat. 

Vi tog en longtail båt från ett litet färjeläge utanför Khao Lak ut till ön där våra vänner var. En ö som har varit ganska förskonad från turism med långa orörda stränder och djungel längs vägarna. Vi passade på att köra över en orm som kom ringlande över vägen...

Här trivdes jag fantastiskt bra! Som balsam för själen. Lugnet, ensamheten och den totala tystnaden.

Vi firade julafton på stranden, svenskar och thailändare tillsammans. Vi åt thaibuffe och det var en av de bästa upplevelser som jag haft! Vi släppte upp en ljuslykta för att hedra de som inte finns med oss längre och mamma fick ett par extra tårar... Ingen julgran, ingen tomte och bara ett par små julklappar till barnen. Underbart!

Thailand del ett

Vi landade i Bangkok kl. 01:30 så jag hade bokat ett hotellrum över natten för oss. Phenix hotell. Hotell ja...Skabbigt och ganska illa åtgånget men det dög för ändamålet. 5 timmars sömn. Vårt flyg till Phuket tog en dryg timme och sedan tog det 45 min till Bang Tao beach på Phukets nordvästra sida. En fantastiskt fint familjehotell med en av de finaste stränder som jag sett! Rent och fint och massor av svenska kompisar åt barnen. Den 22:e december på eftermiddagen klagade Filippa över att hon mådde illa och när vi satt och åt kvällsmat nere vid havet fick stackaren springa och kräka i havet...så fortsatte det sedan i ett dygn men hon är en tuff tjej och badade och lekte ändå.

Underbart

10 dagar har vi varit i väg. Vi sitter just nu i loungen på Krabi flygplats och väntar på vårt 16:50 flyg till Bangkok. Vilken fantastisk resa vi har haft! Och den är inte slut ännu. Vi har träffat underbara vänner från Sverige och upplevt det orörda Thailand och det turistiga Thailand. Allt i en salig, härlig blandning! Jag kommer att blogga mer när vi är tillbaka i Tokyo den 4 januari. Till dess, ta hand om er! Sawasdee kah!

Det mesta går att fixa...:)

Jag bygger mina naglar. Det har jag gjort i så många år så jag kommer inte ihåg när jag började. Jag gillar det. Händerna se alltid snygga ut och man behöver inte bry sig om att fila, måla och klippa. Bekvämt helt enkelt. 

Det var händerna det. Jag är ju även blond. Också här hjälper jag naturen på traven men när jag var liten var jag vithårig. Efter att jag fått mina barn har jag blivit betydligt mörkare och det trivs jag inte med. Så därför färgar jag håret. Problemet med att vara blond är att man oftast inte har så mycket ögonfransar och ögonbryn. Mina ögonbryn är mörka i sig själv så de färgar jag inte men ögonfransarna...De är trista. Och ganska ljusa. Så, i dag har jag varit och gjort lösögonfransar på Juicy lash...;)

 Det tog en timme och så här blev det. 

Före.

Efter

Nu tänker jag mig att jag ska slippa mascara under två veckor med sol och bad i Thailand. Vi får väl se hur länge de sitter på, hon som gjorde dem sa i en månad men det tror jag inte riktigt på...

Jag ska försöka att blogga under vår resa, jag vet inte hur de har det med WiFi i Thailand.

Om vi inte hörs innan så önskar jag er alla en god jul och ett underbart fantastiskt nytt år!

Stor kram! Na maste! /Sara

En tratt

I dag har jag och flickorna handlat lite bra att ha inför resan. Vi var bland annat nere i 100 yens butiken, dvs. där allt kostar 100 yen vilket är 6,50 kr ungefär. Jag hittade jättefinurliga plastflaskor till shampo, balsam och hudkräm. Det är så bökigt att ta med de stora förpackningarna som står i duschen. 

Så, jag skulle ju hälla i saker i de här flaskorna. Shampo och balsam var inga problem men hundkrämen...Det rann liksom utanför och ville inte i det lilla hålet i flaskan. Då kom jag på att jag har ju en tratt. Då gick det som en dans! (med hjälp av en chopstick som jag pillade ner i tratten för att hjälpa det tjocka att rinna ner) Sen började jag att tänka på det här med trattar.

Det måste nästan vara så att en tratt är något av det mesta användbara som man kan ha? Speciellt om man inte vill spilla något dyrbart?

Så, härmed utnämner jag tratten till årets julklapp. Bra va?

Söndagens synder...

Tänk att det blir minsann söndag även i Tokyo.

I dag har vi ätit middag med en annan svensk familj. Jättetrevligt och barnen var överlyckliga eftersom de fick spela dator typ hela tiden. Med den andra familjens barn. Annars har helgen varit lugn med bland annat träning tillsammans med Tobias och jag lyckades att göra hel rostbiff i ugnen i går. Jag börjar så smått klura ut ugns-eländet. Men att ge sig på att baka väntar jag lite med. 

På fredag åker vi ju och det mesta handlar just nu om packning och planering. Jag gillar sånt. Och jag gillar att åka på semester. Jag tror att jag var flyttfågel i mitt förra liv.

Ha en skön söndag- för vissa av er har den just börjat. Här lider den mot sitt slut...

På vår gata i stan...

På vår gata i stan ligger just det, vårt hus. Ett vitt/grått teglat sutteränghus med fem våningar. Eller sex kanske, jag har lite svårt att räkna ut det eftersom vi bor på fjärde våningen men samtidigt på markplan. Det är ett bra hus att bo i. Mitt i Tokyo men ändå med lite småstadskänsla på något sätt. Men, våra grannar. De är ett kapitel för sig. 

Familjen som bor under oss (våning två eller tre, beroende på hur man räknar) har en dotter som antagligen är lätt psykiskt sjuk eller är inne i världens tonårsrevoltsperiod. Med jämna mellanrum börjar hon att skrika hysteriskt och högt, ofta runt 23-tiden på kvällen och slutar inte. Det kan lätt hålla på en timme, om inte mer. Eftersom vi har en-glas fönster hörs hennes hysteri väldigt tydligt. Hon hälsar dessutom inte när man möter henne ute i trappan. Bara det att hon inte hälsar är mycket konstigt i ett land som detta där alla hälsar och bugar. 

Familjen som bor över oss torktumlar varje kväll kl 23:00 så det skorrar när vi sitter och tittar på Tv. Dessutom har de kommit på att 24:00 är en utmärkt tid att bada på. Fylla på vatten, plaska i badkar och sedan tömma ut. De har sitt badrum ovanför vårt sovrum.

När vi flyttade in fick vi tydliga instruktioner om hur viktigt det var att vi var tysta. De första veckorna smög vi runt som små möss och jag hyssjade på barnen hela tiden om de råkade skratta eller förde oväsen. Hur tror ni att det är nu? Jag kan säga såhär, just nu har barnen varsin kompis hemma och de sitter alla i vardagsrummet och låter så som barn mellan 7 och 9 år gör. Som tredje världskriget ungefär.

Jag sitter i köket och ler för mig själv. Kan grannarna låta så kan vi. Så det så.