När det känns i magen...

Nu har vi snart varit här i två veckor. Två underbart roliga och spännande veckor. Barnen har börjat skolan och lite rutiner har satt sig. Filippa älskar att springa till affären och handla så det gör hon titt som tätt. Emilia har börjat förstå lite engelska och älskar redan sin skola. Filippa förstår det mesta redan.

Men, jag börjar sakna mina fina vänner hemma i Sverige. Ni vet, vänner som man kan vara sig själv med och som man känner så väl så att man kan säga vad som helst, när som helst och hur som helst. Sådana har jag en hel del. Hemma i Sverige. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag är en rik människa! Rik på de finaste av vänner.

Förhoppningsvis får jag någon lika fin här i Tokyo också. Om jag har tur. Riktig vänskap tar tid att växa fram och att mogna och i dag, just i dag, saknar jag er alla mina fina vänner där hemma så att det känns rejält i magen. Så mycket saknar jag er. Magont alltså.