Thanksgiving

I dag är det Thanksgiving. En stor Amerikansk högtid, kanske den största.

Kortfattat kan man säga att Mayflower anlände och sen ockuperades den Nordamerikanska kontinenten. 
Sådär ungefär fast kanske en aning mer nyanserat. Därför firar man Thanksgiving.

Vi har blivit hembjudna till våra Amerikansk vänner på Thanksgiving-dinner i dag. De bor utanför Yokohama. Han är helikopterpilot i den Amerikansk armén. Han och hans fru är galna. På ett roligt sätt, såklart. Nästan galnare än Tobias och jag. Och de har världens sötaste dotter på 6 månader.

Dit ska vi i dag. Och få uppleva en riktig Amerikansk högtid. Sån man bara sett på Amerikanska filmer ni vet. 
Med kalkon, stuffing, cranberrysauce och kanske pumpkin-pie? 

Och de skriver hela tiden till oss på Facebook att de är så "excited" inför Thanksgiving. Jag undrar om Tomten kommer? Eller kanske en människa utklädd till en stor kalkon som har gåvor? Ja! Så måste det vara! Varför är de annars så "excited"? Och ber man bordsbön? 

Jag känner att jag också börjar bli excited. 
Inför den stora kalkonen med gåvor. Och bordsbönen.

Happy Thanksgiving!

Dags för en resa...:)

I morgon åker vi till Kyoto. Japans gamla huvudstad. Det tar 2,5 timme dit med Shinkansen och det ska bli riktigt skoj! Jag återkommer med lite fler bilder när vi har varit där. Ursäkta utseendet på inlägget. I bland blir det bara så konstigt...Ha en bra dag!

Kyoto (京都市, Kyōto-shi) är en stad i Kyoto prefektur på huvudön Honshu i Japan. Kyoto ingår i storstadsområdet Keihanshin, som även omfattar bland annat Kobe och Osaka. I området finns en omfattande och mångsidig industri.

Kyoto var huvudstad i Japan före Tokyo, från 794 till 1868 (under huvudstadsnamnet Heian-kyo, ung. "fredliga tiders huvudstad"). Kyoto är än i dag den stad där kejsaren kröns. Den är också en av landets stora vallfartsorter och en mycket stor turistort. I Kyoto finns mer än 1 600 buddhisttempel och shintohelgedomar bevarade; staden skonades i stort från bombräder under andra världskriget.

Kyoto var en av de första städerna i Japan att få speciell status (serei shitei toshi) 1956 vilket innebär att den har tagit över viktiga funktioner från prefekturen.^[2]

• 
  

Vart ska jag ta vägen?

Jag får panik och kommer snart att göra något som jag får ångra.

Det gäller renoveringen av fastigheten som vi bor i. 

Och det ska pågå till december.

Jag förstår att det är bra att man ser efter skicket på fastigheten och lagar sprickor i fasaden och bla bla bla bla....

Men, de för ett sånt fruktansvärt oljud! De kör med cirkelsågar och borrmaskiner i alla lägenhetens ytteräggar samtidigt, non stop, hela dagen!

Och ni förstår, i Japan kommer hantverkarna när de ska. 

Klockan 8:30 exakt börjar de arbeta. måndag- lördag. Till klockan 17:30 med sedvanlig lunchrast 12:00-13:00. Jajamen. 

Alla vill väl vakna upp till en slagborr i väggen brevid sängen klockan 8:30 på en lördag? 

Man ska ju ändå upp?!

Nä, snälla fös in mig på ett hotell och låt mig stanna tills de har plockat ner sina jäkla byggnadsställningar och packat ner sina borrmaskiner och tortyrverktyg som bäst kan beskrivas som en stålpinne med en hård kula längst ut.

Den använder man visst till att knacka på varje tegelsten i hela fastigheten. VARJE. 

Man missar inte en enda. 

För vi är ju ändå i Japan mina vänner.

Så var det dags igen.

En tyfon är på väg.
Phanfone. Ganska fint namn tycker jag. Skrämmande men samtidigt ståtligt.
Just nu vräker regnet ner och jag har tagit in alla höga blommor från balkongen och fällt ner solstolar och annat som kan fånga vinden.

Barnen håller tummarna för att skolan blir inställd i morgon. Och jag? Jag hoppas att det blir skola som vanligt. 
De senaste gångerna som det varit tyfonvarning har det inte varit allvarligt. Som en kraftig fjärt efter en god middag typ. 
Ofta avtar de innan de når Tokyo, det har visst något med placeringen av staden att göra, vid kusten och i en bukt.


I fjol när Whipa kom i slutet av oktober så blev det ganska rejäla skador utanför Tokyo och det skallrade rejält här i rutorna under natten. På morgonen sken solen och det var vindstilla. 
Ett par små krukor hade gått i sönder. Det var allt.

Vi får väl se vad Phanfone kan åstadkomma. 
Ha en skön söndag!

Syndafloden är här?

Det har regnat mer eller mindre hela dagen i Tokyo.
Trist.
Det har även regnat i Skåne har jag sett och det verkar ju har varit ett skyfall utan dess like...

Bilden är lånad från Sydsvenskans sida och det är ju rent förfärligt vad mycket regn det måste ha kommit!

Tyvärr blev vårt garage hemma i Höllviken också drabbat och våra stackars hyresgäster fick en massa saker förstörda. Hoppas att försäkringsbolaget kan lösa det men jag kan tänka mig att det kommer att ta ett tag med alla skadeanmälningar som måste ha kommit in.

Annars har barnen börjat skolan i dag efter ett tre månader långt sommarlov!
Tack för det säger denna mamman. Mina barn är underbara men tre månader är låååååång tid...
Jag undrar vad jag ska göra med all denna lediga tid som plötsligt har återuppstått.
Jag kommer säkert på något...:)

Ha en härlig dag alla- i dag fyller en fin vän hemma i Sverige 40 år så jag tycker att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för honom; Hurra, hurra, hurra hurrrrrraaaaaaaaaa!

Hej i stugorna!

Gud vilket töntigt uttryck, förresten.
Vem bor i en stuga liksom? Eller det gör folk kanske? På sommaren i alla fall?

Antagligen kommer det ifrån den tiden då man verkligen bodde i stugor. Året runt då. För sådär 100 år sedan? 

Vi ska kanske bara nöja oss med hej.

Vi har varit på en massa äventyr de senaste veckorna.
Vi har varit i Shimoda i helgen, det har ni säkert sett som följer min facebooksida med samma namn som bloggen. 

Och jag lyckades med konststycket att bränna sönder min panna, näsa och haka vilket inte har hänt på säkert 20 år. Korkat? Ja, mycket.
Så nu har jag en panna som har krackelerat i diverse nyanser, allt från beige till mörkbrun och en flagigt fräsch näsa.
Mycket lyxigt och framförallt, extremt snyggt.



Jag har bestämt att vi en helg i månaden ska åka någonstans i Japan där vi ännu inte har varit. 

I oktober åker vi till Kyoto men jag har fortfarande inte bestämt var vi ska åka i september och november. 
I december ska vi vara borta över jul och nyår men då ska vi minsann åka två veckor till Vietnam! Otroligt spännande och vi ska både få storstadsupplevelser och söderhavsupplevelser. 
Det tar 6 timmar att flyga till Vietnam från Japan och det känns lagom... 

Sa jag föresten att jag hatar resan till Japan från Köpenhamn? Att sitta still i 11 timmar är extremt plågsamt för mig, jag hade hellre gått eller sprungit i 11 timmar. 
Det är sant. Det gör ont i hela min kropp av allt stillasittande och jag kan dessutom inte sova på flyg vilket gör att jag får uppleva alla 11 timmarna minut för minut.

Så. Där har ni mitt värsta. Att sitta still. 
Ha en bra dag alla!

I´m back...

I´m back!
Både här och här...;)
Vi kom tillbaka till Tokyo i onsdags och jag tänkte ge mig på bloggandet igen.

Vi har haft en fantastisk sommar i Sverige, underbart väder och mycket härligt umgänge med släkt och vänner! 

Fast nog har det varit bra konstigt att inte bo i sitt hus utan leva i en resväska. Jag och barnen har sovit på 10 olika ställen under sommaren och det har varit oerhört påfrestande. Vi får se hur det blir nästa sommar, om vi flyttar hem eller om det blir nya äventyr. En sak är dock säker, jag vägrar att flytta runt som vi har gjort denna sommaren. 


Nu är vi alltså tillbaka i Tokyo igen och jag kan säga från botten av mitt hjärta att det är fantastiskt! Tänk att för ett år sedan flyttade vi hit och allting var okänt och nytt. Nu kändes det som att vi kom hem. Jo, det är sant. HEM.
Det är fruktansvärt varmt här just nu, som det alltid är här på sommaren och allting luktar som det gjorde när vi flyttade hit, fuktigt och annorlunda. Men det luktar som hemma. 
Det öronbedövande ljudet av cikador är tillbaka men det känns bara bekant och just, hemma.

Så, hej Tokyo. Nu är vi hemma igen!