En sak av många som är fantastisk med att bo i Tokyo är de någorlunda korta avstånden till alla exotiska resmål som man tidigare bara drömt om.
Till Hawaii tar det ungefär 6,5 timme och till Australien och Bangkok likaså. Indonesien är närmre och sedan får vi inte glömma Okinawa, japanernas egna Mallorca, söderhavsön där temperaturen aldrig går under 20 grader.
Palau och Polynesien ligger också ganska nära, 7 timmar tar det att flyga dit.
Vi åker inte hem till Sverige under jul och nyår utan vi ska åka till Thailand i 14 dagar. Vi ska resa runt lite i södra Thailand och träffa kompisar från Sverige och sedan ska vi avsluta med att fira nyår med min kusin och hans familj som bor en timmes bilfärd utanför Bangkok.
Det känns riktigt skönt att slippa julstressen i år och barnen är införstådda med att det blir vars en julklapp. Inget mer. Så, i stället för att äta julbord tills jag baxnar och frysa häcken av mig hemma i Sverige tänker jag ligga under en palm på en sandstrand och dricka en paraplydrink på julafton.
Ganska nice va?
tisdag 24 september 2013
måndag 23 september 2013
"We won´t eat it ourselves, but we sell it"
Innan vi flyttade till Tokyo så funderade jag en hel del. Såklart.
En av de saker som jag funderade mest på var jordbävningar och katastrofen i Fukoshima, kärnkraftsolyckan för två år sedan. Ni kommer ihåg den va?
Jag undrade om det var säkert att äta maten här i Japan. Var den konterminerad med strålning efter olyckan i Fukoshima? Eller är allt rosaskimrande och lala-lycka nu? Givetvis inte.
Jag har blivit ganska medveten om vad jag handlar i mataffären och försöker att undvika Japansk fisk och Japanska grönsaker så gott det går. Det står tyvärr inte alltid ursprungsland på varorna...Man ska visst undvika livsmedel från Kina också för där tillsätter de en massa konstigheter och besprutar med saker som blev förbjudna i Sverige på 70-talet.
Så, helt lätt är det inte att göra hälsosamma val i detta landet.
Om ni orkar så rekommenderar jag er att se följande film på You Tube:
http://www.youtube.com/ watch?v=dfaPhmFGvt8&sns=em
"We won´t eat it ourselves, but we sell it"
En av de saker som jag funderade mest på var jordbävningar och katastrofen i Fukoshima, kärnkraftsolyckan för två år sedan. Ni kommer ihåg den va?
Jag undrade om det var säkert att äta maten här i Japan. Var den konterminerad med strålning efter olyckan i Fukoshima? Eller är allt rosaskimrande och lala-lycka nu? Givetvis inte.
Jag har blivit ganska medveten om vad jag handlar i mataffären och försöker att undvika Japansk fisk och Japanska grönsaker så gott det går. Det står tyvärr inte alltid ursprungsland på varorna...Man ska visst undvika livsmedel från Kina också för där tillsätter de en massa konstigheter och besprutar med saker som blev förbjudna i Sverige på 70-talet.
Så, helt lätt är det inte att göra hälsosamma val i detta landet.
Om ni orkar så rekommenderar jag er att se följande film på You Tube:
http://www.youtube.com/
"We won´t eat it ourselves, but we sell it"
söndag 22 september 2013
Run, Forrest Run! Och 10.000!!!
Temperaturen är riktigt behaglig i Tokyo nu. Mellan 24-28 grader. Så, i går kväll snörade jag på mig mina nya joggingskor och gav mig ut på en runda. Typ run Forrest, run? Eller nåt.
Jag skadade mitt högra knä i höstas och har varit försiktig med just löpträningen.
Det gick riktigt bra men vi kan väl säga såhär, det är inte riktigt samma sak att jogga i Höllviken som i Tokyo. Backarna va. Herregud!
Men 30 minuter fick jag till och jag tror minsann att det blir en runda till i kväll.
Annars har vi sjukstuga här hemma. Både Tobias och Filippa är förkylda och har lite feber och ont i halsen.
En annan sak som är lite roligare är att jag har haft 10.000 besök på bloggen sedan jag startade! Helt otroligt och jag är så tacksam att ni uppskattar det jag skriver och att ni kommer tillbaka! En stor kram till er alla!
Jag skadade mitt högra knä i höstas och har varit försiktig med just löpträningen.
Det gick riktigt bra men vi kan väl säga såhär, det är inte riktigt samma sak att jogga i Höllviken som i Tokyo. Backarna va. Herregud!
Men 30 minuter fick jag till och jag tror minsann att det blir en runda till i kväll.
Annars har vi sjukstuga här hemma. Både Tobias och Filippa är förkylda och har lite feber och ont i halsen.
En annan sak som är lite roligare är att jag har haft 10.000 besök på bloggen sedan jag startade! Helt otroligt och jag är så tacksam att ni uppskattar det jag skriver och att ni kommer tillbaka! En stor kram till er alla!
lördag 21 september 2013
Yoyogi- en av lungorna i Tokyo
Igår tillbringade vi mer eller mindre hela dagen i Yoyogi, en av de största parkerna i Tokyo. Fantastiskt fin och i fantastiskt väder. Så klart.
Yoyogi Park (代々木公園) is a large public park in the Harajuku area of Tokyo, Japan. The park is located near Harajuku Station and Meiji Jingu Shrine and not too far from the East area of Shibuya. Yoyogi Park is a popular gathering spot for Japanese and tourists, especially on weekends.
Yoyogi Park is the largest park in Tokyo if you include the area of nearby Meiji Jingu Shrine. The park contains vast areas of grass where people can play sports and lay out, ponds and fountains, and a huge number of trees including cherry trees, making the park a popular destination for Hanami parties in the spring.
Flickorna åkte skateboard, Tobias drack öl och jag studerade fantastiska människor och djur...:-)
Plötsligt, utan förvarning landade en papegoja på Emilias huvud. Det var ett par japaner som var ute och gick med sina fåglar. I flexikoppel. Den ena tyckte att Emilias huvud var en bra landningsplats...Sen satte sig bägge på Filippa. En riktigt skön lördag, jag tror att vi stannade i fem timmar. Helt underbart att ha nära till en sådan fantastisk plats. Även denna veckan är det helg i Japan. På måndag är det röd dag. varför? Ingen aning! Sayonara!
torsdag 19 september 2013
Jag blir så trött på mig själv i bland.
I morse var det parentmorning till barnen i Filippas klass.
Morgonfika/samkväm typ. Jag vet bara vem tre av föräldrarna är men det stod i mailet att vi skulle träffas utanför skolan och att några skulle köra bil och att det fanns plats i bilarna till alla.
Så, jag följer med tre kvinnor som säger att det finns plats i deras bil. När vi åker så presenterar vi alla oss och jag berättar om mina barn och de om sina. Jag tyckte att det var konstigt att deras barn var 3-4 år men tänkte att man berättar kanske inte om alla sina barn? Barnen i Filippas klass är mellan 6-9 år. Vi skulle vara i Hiroo, så mycket visste jag. Vi stannar i Roppongi utanför en lägenhet. Något var fel. Jodå. Jag hade åkte med några föräldrar som har barn på dagiset på skolan. De hade också Föräldraträff.
Blond och pinsam ber jag om ursäkt och hittar en taxi och åker i väg. Taxichauffören fattar ingen engelska. Absolut nada. Inte ens siffror. Han kan inte ens läsa adressen dit jag ska. Så, han kör och släpper av mig vid närmaste tunnelbanenedgång. Där gav jag upp. Jag ringde och meddelade att jag inte hittade och då hade det gått nästan en timme.
Sa jag att jag blir så trött på mig själv i bland?
Det slutade med att jag tog en iskaffe på ett café.
Morgonfika/samkväm typ. Jag vet bara vem tre av föräldrarna är men det stod i mailet att vi skulle träffas utanför skolan och att några skulle köra bil och att det fanns plats i bilarna till alla.
Så, jag följer med tre kvinnor som säger att det finns plats i deras bil. När vi åker så presenterar vi alla oss och jag berättar om mina barn och de om sina. Jag tyckte att det var konstigt att deras barn var 3-4 år men tänkte att man berättar kanske inte om alla sina barn? Barnen i Filippas klass är mellan 6-9 år. Vi skulle vara i Hiroo, så mycket visste jag. Vi stannar i Roppongi utanför en lägenhet. Något var fel. Jodå. Jag hade åkte med några föräldrar som har barn på dagiset på skolan. De hade också Föräldraträff.
Blond och pinsam ber jag om ursäkt och hittar en taxi och åker i väg. Taxichauffören fattar ingen engelska. Absolut nada. Inte ens siffror. Han kan inte ens läsa adressen dit jag ska. Så, han kör och släpper av mig vid närmaste tunnelbanenedgång. Där gav jag upp. Jag ringde och meddelade att jag inte hittade och då hade det gått nästan en timme.
Sa jag att jag blir så trött på mig själv i bland?
Det slutade med att jag tog en iskaffe på ett café.
Swea, Motown och Choucho....
I dag har jag ont i huvudet och ber på förhand om ursäkt om orden inte riktigt kommer som jag vill...
I går var jag ju på mitt första Sweamöte. Jag är som bekant med i Ladies Circle hemma i Sverige men det finns inget LC i Tokyo. Swea finns däremot.
Många riktigt härliga tjejer fick jag träffa i går!
Efter middagen var vi en del som gick vidare ut i Roppongi och vi hamnade på ett ställe som heter Motown.
Riktigt sunkigt ställe men herregud vilket ös där var inne! Fulla japaner mixat med Thailändska kvinnor med snopp. Och vi. Sex stycken svenskor. Det var en härlig kväll i går!
I går var jag ju på mitt första Sweamöte. Jag är som bekant med i Ladies Circle hemma i Sverige men det finns inget LC i Tokyo. Swea finns däremot.
Vi träffades på en restaurang i Roppongi och åt en 7 rätters middag. Dessutom var det två timmars happyhour vilket ingick i priset.
Riktigt god mat men små portioner. Så man fick dricka mer. 0+1 blev 1 liksom. I dag är det -2. om ni undrar. Ett varningens ord. Drick inte Choucho eller vad det nu hette. Ren uppvärmd sprit med vatten i.
Många riktigt härliga tjejer fick jag träffa i går!
Efter middagen var vi en del som gick vidare ut i Roppongi och vi hamnade på ett ställe som heter Motown.
Riktigt sunkigt ställe men herregud vilket ös där var inne! Fulla japaner mixat med Thailändska kvinnor med snopp. Och vi. Sex stycken svenskor. Det var en härlig kväll i går!
onsdag 18 september 2013
SWEA
Halloj! Det blir ett kort ontihalsen -inlägg. Nu är jag på väg till välkomstmiddag med Swea Tokyo- trevligt med lite socialt umgänge! Konbawa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















