Det där ljuset är här nu. Vårljuset.
Det spelar ingen roll att det fortfarande ligger små drivor av snö kvar på gatorna efter de värsta snöfallen på 45 år i Tokyo. Det spelar heller ingen roll att hela familjen varit mer eller mindre krassliga sedan i december.
För det känns i hela kroppen (och knoppen) att våren är här.
Körsbärsträden har stora svullna knoppar och plommonträden blommar redan bland snödrivorna.
Kameliorna med sina stora färgglada blommor lyser upp gatorna.
Röda, rosa och orange blommor signalerar som stoppljus.
Nu går dagarna med ljusets hastighet och snart är sommaren här och resan till Sverige över sommaren närmar sig.
Helt galet.
Tiden går fort och samtidigt så långsamt.
Tobias och jag pratade häromkvällen om det. Om tiden och avstånd.
Vi glider längre och längre bort från Sverige.
Vi känner det och vi märker det på våra vänner i Sverige.
Sorgligt men sant.
869 mil är verkligen långt. Trots Facebook, Skype och e-mail.
Då är det tur att ljuset är här. Och våren. Och resan till Sverige.
Då är det tur att ljuset är här. Och våren. Och resan till Sverige.
Jag satt och tänkte på Okinawa här om dagen minsann!
SvaraRaderaDå blir man glad! Jag brukar titta på dina fina bilder och tycker särskilt om bilderna på era katter...:)
RaderaJag personligen känner mig väldans nära Japan med dina ljuvliga inlägg =). På mitt jobb pratar jag om Japan som om jag själv har bott där...och varje gång får jag erkänna att det inte är jag utan några vänner som vågar leva livet lite utövöver det vanliga. Våren börjar kännas även här och det är underbart. Ska bli härligt att ni snart kommer till Swealand. <3
SvaraRadera